Manisk helg (Mania during the weekend)

Så, jag vart manisk under helgen. Jag kände redan i Lördags att det var på väg, men kunde inte ta medicin, eftersom jag skulle upp tidigt på Söndagen. Jag måste sova minst 10 timmar när jag tagit medicin, annars somnar jag stående. På riktigt, jag somnar stående annars. Så det gick inte att ta medicin, och jag kunde inte få bukt med det utan medicin vad jag än försökte med.
Så jag åkte till Stockholm på söndagen, och återigen vart det för sent att ta medicin, för att jag skulle upp till skolan. Så i Måndags hade jag inte sovit något på två dygn, men jag klarade av skolan ändå.
Det var på eftermiddagen på Måndag, när skolan var slut, som jag började känna mig skakis i kroppen, och sen blixtrande ljus framför ögonen, och kände kraftig ångest. Till råga på det så kändes det som att allt gick emot mig. Det var massa andra faktorer runt omkring som också havererade i samma tidpunkt som jag var manisk. Misär kommer sällan ensam.
Så jag fick kort och gott ta medicin på Måndags kväll, för att inte vara vaken ett dygn till. Men istället så gick det inte att väcka mig på Tisdagen, för att jag skulle skriva prov.
Men skrev till läraren och förklarade hur allt låg till, så har blivit inskriven på ett nytt tillfälle för prov.
Och jag har varit drogad på medicin sen i Måndags kväll nu alltså.
Jag ska ju ta medicinen några dagar när jag känner av att ett skov är på väg. Men det går inte riktigt ihop att jag ska ta medicinen 12 timmar innan jag ska upp, och dessutom att jag blir så bakis på den att jag inte kan fungera dagen efter.
Och jag får inte tag på min psykiatri heller för att kunna diskutera det här. Så jag har inget val än att äta den här medicinen just nu, och inte fungera i vardagen, tills mitt maniska skov har lagt sig.

English: 

So, I was manic over the weekend. I already knew on Saturday that it was coming, but could not take medicine, because I was going up early on Sunday. I have to sleep at least 10 hours when I have taken medicine, otherwise I fall asleep standing. For real, I fall asleep standing otherwise. So it was not possible to take medicine, and I could not cope with it without medicine whatever I tried to do.

So I went to Stockholm on Sunday, and again it was too late to take medicine, because I was going to school the day after. So on Monday I hadn't slept in two days, but I managed the school anyway.

It was the afternoon of Monday, when the school was over, which I began to feel shaky in the body, and then flashing light in front of the eyes, and felt heavy anxiety. To top it off, it felt like everything was going against me. There were lots of other factors around that also crashed at the same time as I was manic. Misery rarely comes alone.

So I got to take medication on Monday night, so i dident have to be awake one more day. But instead, I couldn't wake me up on Tuesday, when I was going to write a test.

But wrote to the teacher and explained how everything was, so has been accepted on a new opportunity for exams.

And I have been on the medication since Monday evening.

I'll take the medicine a few days when I feel that an manic episode is on its way. But it is not really possible that I should take the medicine 12 hours before I get up, and also that I become so hungover on it that I cannot function the next day.

And I can't get hold of my psychiatry either to be able to discuss this. So I have no choice but to eat this medicine right now, and not function in everyday life, until my manic episode has settled.

Bråk med mamma (fights with mom)

Så jag hamnade i bråk med min mamma. Och hon sparkade ut mig i princip. Det var ett sådant löjligt bråk, men det vart stort när hon började förolämpa mig. Och bara det faktumet att hon allmänt terroriserar mig och ska ha kontroll över vad jag gör, när jag gör det, och hur jag gör det.
Jag är vuxen. Men min mamma verkar se mig som efterbliven, eller att jag inte har förmåga att ta hand om mig själv och klara av saker på egen hand. Hur har jag då klarat mig ensam under minst 12 år?
Hon verkar ha någon slags psykisk sjukdom. Jag har bara svårt att sätta fingret på vad, och hon verkar inte heller inse att hon behöver hjälp. Kanske därför hon lägger över så mycket skuld på mig, och bråkar med mig hela tiden.
Jag bor i alla fall hemma hos en väninna just nu, medans jag pluggar. Annars hade nog utbildningen gått åt helvete.

English: 

So I ended up in trouble with my mother. And she kicked me out in principle. It was such a ridiculous argue, but it was a big fight when she began to offend me. And just the fact that she generally terrorizes me and should have control over what I do, when I do, and how I do it.
I'm an adult. But my mother seems to see me as mentaly deficient, or that I do not have the ability to take care of myself and manage things on my own. How then have I been taking care of me alone for at least 12 years?
She seems to have some kind of mental illness. I just have a hard time putting my finger on what, and she also doesn't seem to realize she needs help. Maybe thats why she's putting so much blame on me, and arguing with me all the time.
At least I live at home with a friend right now, while I study. Otherwise the education would have gone to hell. 

mellan stolarna (through the cracks)

Ja, jag ringde sjuksyrran (på min gamla psykiatri), och förklarade hur allt låg till. Men han förklarade för mig att dom har inga befogenheter att lägga sig i min vård då jag är inskriven hos den nya psykiatrin. Och där har jag fått kallelse om två månader.
Men jag misstänker att mitt psykiska mående är pga min hormoner (som löper amok just nu för att jag slutat med preventivmedel) så den enklaste lösningen är ju att börja med syntetiska hormoner igen, så att det blir någorlunda stabilt igen.
För det är ju inte att jag är i en episod av allvarlig grad, så mediciner vill jag inte börja med i första taget. Jag vill faktiskt skaffa barn, och klara av en graviditet, med * och jag tänker inte skada ett barn med mediciner. Har redan fått ta död på två barn pga mediciner som skadat fostren. Förhoppningsvis klarar jag av en graviditet, och förlossning, utan mediciner. Och skulle det bli aktuellt med någon form av medicinering när vi är gravida, då får jag ta det med specialist mödravården och min psykiatri. När det kommer.
Det är därför jag är utan mediciner nu, för att testa om jag klarar det. Och för att jag får så fruktansvärda biverkningar av allting jag prövar. Men hamnar jag i ett skov av allvarliga grad får jag helt enkelt börja medicinering igen, så inte mitt liv riskeras. Igen.
Nu ska jag bara klara av plugget, tillsammans med min psykiska svängningar här.

English: 

Yeah, i called my nurse (in my old psychiatry), and explained how everything was. But he explained to me that they hav no authority to act in my care when im about to enter with the new psychiatry. And there I have been summoned in two months.
But I suspect that my mental attitude is due to my hormones (which are running wild right now because I stopped taking birth control) so the simplest solution is to start with synthetic hormones again, so that it will be reasonably stable again.
Because it is not that I am in an episode of a serious degree, so I do not want medication to start with in the first place. In fact, I want to have children, and manage a pregnancy, with * and I'm not going to hurt a child with medications. Have already had the death of two children due to medications that damaged the fetus. Hopefully I will manage a pregnancy, and childbirth, without medication. And should there be any form of medication when we are pregnant, then I have to take it with specialist maternity care and my psychiatry. When it comes.
That's why I'm without medication now, to test if I can handle it. And because I get such terrible side effects of everything I try. But if I end up in an episode of serious degree, I simply have to start medication again, so my life is not risked. Again.
Now I just have to finish the studies, along with my mental mood swings here.

Vaken i 32 timmar (awake for 32 hours)

Igår var jag väldigt hypoman/manisk och var vaken i 32 timmar. Jag vidtog mina försiktighetsåtgärder och gav * mitt bankkort (så jag inte skulle shoppa), och gjorde enbart väsentliga saker. Tex så började jag städa ur vårat förråd, på onödiga saker, sorterade och packade upp. Jag tvättade och diskade. Sen när kvällen började närma sig så tog jag medicin (så jag fick sova i alla fall). Men i morgon blir det att ringa min sjuksyrra, eftersom det här återkommer varje månad: jag är hypoman och manisk, och sen blir jag deprimerad. Och inte ens medicin kan få mig riktigt återställd.
  Och det här är ju inte bra, med tanke på att man kan få hjärnskador tillsist. Jag har läst någonstans att enligt forskning så får man hjärnskador av att vara vaken för länge, och hjärnan krymper av att vara deprimerad. Så får vi hoppas att sjuksyrran kan få ordning på mitt mående.

English:

Yesterday I was very hypomanic / manic and was awake for 32 hours. I took my precautions and gave * my bank card (so I would'nt shop), and did only essential things. For example, I started cleaning out our storage, on unnecessary things, sorted and packed up. I washed and did the dishes. Then when the evening approached I took medicine (so I could get some sleep anyway). But tomorrow it will be to call my nurse, as this damn mood swings returns every month: I am hypomanic and manic, and then I become depressed. And not even medicine can get me really restored.

  And this is not good, considering that one can get brain damage at last. I have read somewhere that according to research, one gets brain damage from being awake for too long, and the brain shrinks from being depressed. So we hope that the nurse can get my mood right somehow. 

Dödsångest (deadly anxiety)

Jag har varit hypoman, fram till min mens (som kom nu) och då vart jag deprimerad istället. Och jag snackar inte om bara lite deppig när man är ledsen. Rå-deprimerad. Alltså = jag-vill-ta-en-kniv-och-skära-halsen-av-mig-deprimerad"
Så nu ligger man här i sängen med panikångest och kan inte andas. Jag har en puls på över hundra slag i minuten och tryck över bröstet och knippar efter luft.
Jag vet ju att jag inte kommer dö av det här, och det gör mig ledsen på något sätt. Jag vill ju inte dö egentligen, men jag vill dö. Men jag vill inte dö.
Jag måste bara hålla ut lite till. Jag får inte fuck ur nu. Inte såhär. Inte nu. Jag har ju klarat mig såhär långt. Jag måste bara klara mig lite till. Hålla ut lite längre. Får inte.... kan inte... inte ge upp nu...

English:

I have been a hypoman, up to my period (who came now) and then I was depressed instead. And I'm not talking about just a little bit depressed when you're sad. Fullblown-depressed. Like = I-want-to-take-a-knife-and-cut-the-throat-of-me-depressed "
So now I lie in bed with panic anxiety and can't breathe. I have a pulse of over a hundred beats per minute and a horrible preasure over the chest and i gasp for air.
I know I will not die of this, and it makes me sad in some way. I don't really want to die, but I want to die. But I don't want to die.
I just have to put out a little more. I can't fuck out now. Not like this. Not now. I've managed to get this far. I just have to do a little more. Hold out a little longer. Can't ... can't ... don't give up now ...

Fortfarande hypoman (still hypomania)

Min hypomani har inte blivit bättre. Och jag har snabba växlingar (rapid cucling, och jag vet inte vad jag ska göra. Den här terminen i skolan har precis börjat, och jag har inte tid att vara borta från skolan under ett skov. Så jag får bara fortsätta ta medicin och hoppas att det hjälper.
Jag känner mig ganska lättiritterad mot en del folk också. Jag får ta medicin för den här veckan och så får jag se helt enkelt. Jag ska ringa min sjuksyrra från min gamla psykiatri, då jag inte haft något samtal än hos den nya.

English:

The hypomania hasent gotten better. I have like rapid cycling, and i dont know what to do. This semester of school has just started and i cant aford to be away from school in an episode. So i'll just have to take medicine and hope it works.
I feel kinda ficery also against some people. I'll take medicine for this week and we'll see. Im gonna call my nurse from the old pshyciatry also, cuz i havent be inscribed to my new one yet.

Uppåtvarvad och trötthet (highspeed and tiredness)

Jag är uppåtvarvad på nätterna, tar medicin, sover hela dagarna. Och sen börjar det om igen. Har även försökt ta medicin tidigt på kvällen men det funkar inte.
Får ringa samtal till psykiatrin om det inte blivit bättre inom en vecka.
Får se om jag ens sover något inatt, med tanke på att jag somnade vid 5 i morse och jag känner mig så rastlös.

English: 

Im kinda manic during the night, I take medicin, sleep all day. And then its all back over again. I've also tried take the medicin earlier during the evening but it dosent work. 

I have to call the psychiatry if it dosent get better within a week. 

We'll see if i sleep tonight at all, considering i feel asleep around 5 in the morning and i feel so restless. 

Nyår (New year)

Hade mitt personliga nyår den 29, då jag firade ett år som självskadefri och överlevt ett år till. Så det firade jag.
Tröttheten kommer och går.
Inatt tex så sov jag bara några timmar, och jag kände mig uppåtvarvad men det var för sent att ta medicin, om jag inte hade velat sova hela nyår. Så idag blir det att dricka lite vin och äta gott, och titta på film med *

English:

Had my personal New Year on 29, when I celebrated a year as self-harmless and survived another year. So I celebrated. The tierdness comes and goes. Tonight, for example, I only slept for a few hours, and I felt kinda manic but it was too late to take medication, if I dident wanted to sleep the whole New Year. So today it will be to drink some wine and eat well, and watch movies with * 

Trötthet, mens, PTSD och översexuell (Tierdness, period, PTSD and oversexual)

Den här konstanta tröttheten som jag har under dagarna håller i sig, och har ju kommit på att sista tiden så har jag varit dålig med mina näringsdrycker och även vitaminerna,så har börjat med de igen så vi får se om det ger med sig, eller om det bara är årstiden som påverkar.
skrev i ett tidigare inlägg om att jag var skengravid, och sen senare att jag började känna mig deppig, det var mensen som var på väg. Hade min mens och var riktigt rejält deprimerad (med hormoner hejt vilt), det gick över när mensen tog slut.
Sen kan det ha varit en "följd-episod" också. Det är något jag lärt mig i utbildningen vad det gäller Bipolär sjukdom; en episod följer den andra. Få man en episod så kommer det komma en till. Kan ha varit en "mini-depression" (i samband med min mens) som kom efter min hypomani (i samband med flytt). Men det känns stabilt på den fronten. Det som oroar mig mer är att jag börjat uppvisa symptom av PTSD igen. Tror det kan vara stressrelaterat.
Har även varit orolig att jag påvisat symptom av mani sista tiden (såhär under julhelgen), men har inte direkt varit uppåtvarvad. Det som varit mer besvär är att jag varit så in i norden kåt och översexuell. Det kan vara ett starkt symptom på att en mani är på väg, men det är bara det symptomet som varit. Men det är ju i stort sett tid för mig att ha ägglossning nu (eftersom jag inte ha preventivmedel), så inte så konstigt att jag är översexuell, och sen drar igång *.
Ska även försöka få igång bättre rutiner här för mig så jag kan få saker gjort under dagarna, så har en bra kalender som jag pysslar med för tillfället.

English: 

This constant tierdness that I have during the days stays on, and has come to the conclusion that lately I have been bad with my nutritional drinks and also the vitamins, so have started with them again so we'll see if it gets better, or if only the season affects.

Wrote in a previous post that I thought I was pregnant, and that I later started to feel depressed, it was the period who were on the way. Had my period and was really very depressed (with hormones going wild), it went over when the period ran out.
But it may have been a "sequel episode" as well. It's something I learned in the education regarding Bipolar Disease; an episode follows the other. If you get an episode then another will come. May have been a "mini-depression" (associated with my period) that came after my hypomania (associated with the moving). But it feels stable on that front. What worries me more is that I started showing symptoms of PTSD again. Think it can be stress related.

Has also been worried that I have demonstrated symptoms of mania last time (like this during the Christmas holidays), but have not been directly hypomaniac. What has been more inconvenient is that I have been so damn horny and overexual. It may be a strong symptom of a mania being on its way, but it is just the symptom that has been. But it is mostly time for me to have ovulation now (because I do not have contraceptives), so not surprisingly that I am overexual, and then I fire * up also.

Should also try to get better routines here for me so I can get things done during the days, so have a good calendar that I am currently working on. 

Alkohol och sömnproblem (alcohol and sleepingproblems)

Såg en dokumentär i skolan om en man som hade bipolär sjukdom. Och jag kom att tänka på den  dokumentären härom natten då jag inte kunde sova för att jag hade druckigt alkohol. Jag kände hur det kröp i hela kroppen, som om jag var strömförande. Jag kände att jag var på väg att bli hypomanisk. Då kom jag att tänka på den här dokumentären. Han fick skov av alkohol och avstod därav från det.
Fattar inte varför jag helt plötsligt reagerar såhär. Jag brukar snarare bli lugn och soft av alkohol. 

Jag har även känt sista tiden att jag har så sjukt svårt att sova på nätterna. Jag är extremt trött under dagarna och skulle kunna somna där jag är rakt upp och ned. Men så fort klockan börjar närma sig runt nio, är det som om min hjärna blir helt klarvaken och tror att det är morgon. Fast det är helt beckmörkt, och kommer vara i ca 12 timmar till... sen när man väl lyckats somna flera enerverande timmar senare så sover jag i alla fall som jag ska. Och vaknar utvilad, men sen blir jag trött.
Jag kan inte fatta vad det är för ond cirkel jag hamnat i...
Och jag funderar starkt på att göra mitt egna kedjetäcke. Det ät ett täcke fyllt med kedjor, för att få en lugnare när man ligger i sängen, det lugnar ner kroppen antar jag. Ungefär som när man får en kram, fast av ett täcke istället.
Jag har testat en för många år sedan och jag sov som en bebis.

English:

Saw a documentary at school about a man who had bipolar disorder. And I came to mind the documentary about this night when I couldent sleep because I had been drinking alcohol. I felt how it was crawling throughout my body, as if my body was electric. I felt I was about to become hypomanic. Then I came to mind this documentary. He got relapse of alcohol and rejected it. 
I dont know why i sudden react this way. I often get calm and soft by alcohol.

I have also notice the last time that Its so damn hard to sleep at nights. I'm extremely tired during the day and could fall asleep where I'm straight up and down. But as soon as the clock begins to approach around nine pm, it's as if my brain is getting wide awake and thinking it's morning. Even Though it's quite damn dark , and will last for about 12 hours to ... afterwards, when i managed to fall asleep several energetic hours later, I'll sleep as I should. And wakes up normaly, but then I'm tired.
I can not figure out what the bad circle I've gotten in to and why ...
And im thinking about making my own chain-blanket. Its a blanket filled with chains in it, to make a calmer feeling while laying in bed, its to soothen the body down i guess. Kinda like when you get a hug, but from a blanket instead.
I've tried one before some years ago and i sleept like a baby.

Julen närmar sig (christmas is closing in)

Julen börjar närma sig och med det så kommer ångesten. Eller är det kanske en deppig period på väg?
Rösthallucinationerna gör sig i alla fall påminda, eller så är jag bara extra medveten om dom just nu, och jag känner mig lite smått paranoid.
Eller så kanske det bara är en övergångsperiod tills jag börjat vänja mig vid den här nya miljön.
Kan vara så att nu har extasen över lägenheten börjat mildra ner sig och då kommer insikten in över hur pass ensamma och utsatta vi är egentligen. Som tex, nu har vi ont om pengar, och inte ordentligt med möbler heller, så * kommer få ordentlig mat den här månaden eftersom hen jobbar och sliter, så får jag leva på nudlar och näringsdrycker fram tills löning

English:
Christmas begins to approach and with that the anxiety comes. Or is it perhaps a depressive period on the way?
In any case, the voice hallucinations are reminded, or I'm just extra aware of them right now, and I feel a little bit of paranoid.
Or maybe it's only a transition period until I get used to this new environment.
Could be that now the ecstasy of the apartment has begun to mitigate itself and then the insight comes in how lonely and vulnerable we really are. As for example, now we have money, and not properly with furniture either, so * will get proper food this month because he work and struggle, so I can live on noodles and nutritional drinks until money comes.

Flyttat in (moved in)

Nu har vi flyttat in och börjat packa upp saker. Det fattas en del möbler, men det kommer med tiden.
Känns lite ensamt här, då det är en timme (med bil) från vänner och familj, men det tar nog lite tid innan man kommer in i allting här. Och rutinerna är helt åt helvete eftersom man anpassat sig efter *s föräldrar, och deras sovrutiner. Det var också kaos här med kartonger och sopsäckar överallt, men nu har det mesta sorterats in i vårat förråd och tvättning av kläder pågår, och det som är rent har lagts i garderob och byrå, så det blir riktigt snyggt här snart.
Jag är överlycklig att vi äntligen fått vårat eget ställe!

För övrigt så har jag börjat äta d-vitamin på lite starkare dosering sen en månad tillbaka, för att förebygga depression. Och jag känner personligen att jag blivit mycket piggare och mer alert sen dess, och min sjuksyrra höll med mig om att d-vitamin kan påverka många psykiatriska diagnoser (enligt studier). Så får hoppas det funkar som det ska.
Snart ska jag kontakta min mya psykiatri också och boka en tid.
Och min mens BORDE komma om 8 dagar (hoppas jag).

English:

Now we have moved in and started packing things up. We are missing some furniture, but it will come over time.

Feel a bit lonely here, since it's an hour (by car) from friends and family, but it takes some time before we get into everything here. And the routines are completely out of order because I have adapted to * s parents, and their sleep routines. There was also chaos here with cardboard boxes and plastic bags everywhere, but now it's mostly sorted into our storage room and washing clothes is going on, and what's clean has been put in the wardrobe and drawers, so it will be really nice here soon.

I'm delighted that we finally got our own place!

By the way, I have started eating vitamin D at a slightly stronger dose for a month back to prevent depression. And I personally feel that I've become much more alert and feel healthier since then, and my nurse agreed with me that vitamin D can affect many psychiatric diagnoses (according to studies). So, hope it works as it should.
Soon im gonna contact my new Pshyciatry and bok an apointment.
And my period SHOULD apear in 8 days (i hope). 

skengravid (my body thinks im pregnant)

Ja, vad ska man säga. Tog ut min pstav för ca 3 veckor sen, fick min mens. Sen jag tog ut pstaven så har vi haft skyddat sex, men en olycka hände. Kondomen gick sönder under samlag. Tog ett akut ppiller, men nu känns det som om jag skulle vara gravid, men diffusa symptom. Så som: svullna och ömma bröst, magont och hunger. Men tror det är alldeles för tidigt för att man ska kunna känna av symptom. Enligt min beräkning är jag i vecka 3 (om jag skulle vara gravid). Dom andra gångerna jag varit gravid har jag känt av symptom först i ca vecka 5. Så ja, jag tror nog jag är skengravid.
Får helt enkelt vänta och se när min mens dyker upp.
Utöver det så är det inte lång tid kvar tills vi flyttar nu, och jag har känt mig allämnt Hypomanisk, så har fått ta vid behovs medicin i flera dagar nu. Lär får göra samma när vi flyttar/har flyttat.

English: 

Yes, what can one say. Took out my implant for about 3 weeks ago, after that my period came. After I removed the implant, we have protected sex, but an accident happened. The condom broke during intercourse. Took an acute birth control pill, but now it feels like I would be pregnant, with diffuse symptoms. Such as: swollen and sore breasts, stomach pains and hunger. But think it's far too early to feel symptoms. According to my calculation, I am in week 3 (if I should be pregnant). The other times I have been pregnant, I have felt symptoms around week 5. So yes, I think I'm fejk pregnant. 

Simply wait and see when my period pops up.

Otherwise to that, there is not a long time left until we move now, and I have been kinda Hypomanic, so have been taking medicine for a few days now. Will have to do the same when we move / have moved.