Jobbsökande (serching for job)

Jag "råkade" söka över 25 olika jobb inom vården för några dagar sen, och nu ska jag gå på 7 olika intervjuer dom nästkommande 2 veckorna. Känns sjukt att arbetsgivare i stort sett jagar mig. Och jag börjar bli ganska så nervös. Tänk om jag får hjärnsläpp mitt under intervjun när dom ställer frågor

English: 

i "Accidently" searched over 25 different jobs in the healthcare a few days ago, and now im going on 7 diefferent interwievs  the next 2 weeks. It feels so different that the employers are like fighting about me. And im starting to be very nervous. What if i blackout during the interwiev when they are asking me questions. 

Hypoman igen (hypomaniac again)

Helt plötsligt känns det som att jag börjar bli hypoman. Jag har fått världens plugg-besatthet. Och jag brukar kanerlasiera min hyperaktivitet i effektiva saker såsom plugg eller städning eller att jag packar upp.
Kan ha med sömnbrist att göra också och att det varit så mycket idag att göra som triggar min hypomani.
Ingen idé att jag sätter mig med plugget nu såhär på kvällen för då triggar jag det mer. Jag ska ta det lugnt nu och jag ska sova inatt. 

English: 

All of a sudden i feel like im going hypomanic again. I have like a bsession with studying. And i often is good at channel my hyperactivity in effective stuff like studying or cleaning or unpackning stuff.
Maybe this have to do with sleeplack and the fact that its been a lot lately that triggers the hypomania.
Its no idea that i start studying now thisd late cuz the i will probably triger the hypo even more. I will force myself to take it easy now and get some sleep tonight. 

Klar med APL (Finnish with the APL)

Jag är äntligen klar med min sista APL.
Det har varit skönt men jobbigt som fan. Jag har varit hypoman två gånger redan under perioden och har sömnbrist. Undrar lite grann också om personalen märkt av på mig att jag har psykiska diagnoser då dom sagt anföranden. Dessutom så snackade dom skit om mig till chefen, dock hade dom inget vettigt att komma med, men jag vart deppig av det. Ska inte vi i personalen hålla ihop? Vi behöver inte vara bästa polare men vi kan ändå samsas på jobbet anser jag. Men även flera i personalen verkar tycka att jag gör ett bra jobb eftersom dom ville att jag skulle komma och jobba där. Aja, jag ska försöka att inte ta åt mig av deras skitsnack.
Dessutom börjar jag gå lite smått panik. Snart är jag klar med utbildningen och jag ska ju kunna allting nu. Tänk om jag inte kan allting och en patient råkar illa ut pga mig?
Troligtvis är det jag som nojjar och har perfektionist beteende igen. Att jag måste och ska vara bäst på det jag gör. Känner dock att jag måste läsa på om allting igen. 

English: 

I'm finally done with my last APL.

It has been nice but hard as hell. I have been hypoman twice already during the period and have a lack of sleep. Wondering a little bit also if the staff noticed that I have mental diagnoses when they said the assumptions. In addition, they talked shit about me to the boss, but they didn't make any sense to come by, but I was sad about it. Shouldn't we in the staff stay together? We do not need to be the best pals but we can still get together at work I think. But also several of the staff seem to think that I do a good job because they wanted me to come and work there. Oh well, I'll try not to take care of their bullshit.

In addition, I start to panic a little. Soon I am finished with the education and I should be able to do everything now. Imagine if I can't do everything and a patient happens to get hurt because of me?

Most likely it is me that worries and have perfectionist behavior again. That I must and should be the best at what I do. However, I feel that I have to read about everything again.

Hypomani (Hypomanic)

Var på studiebesök idag på ECT-mottagningen. Kände dock redan när jag vaknade kl 4 att jag var smått hypomanisk. Kände det klassiska i bakhuvudet och även på bussen att jag hade svårt att sitta still, och på ECT-mottagningen så kände jag hur jag skakade inombords.
Senare när jag var hos skolkuratorn så kunde jag inte sluta prata. Det här är verkligen bra. Eller snarare inte alls. Och den här veckan är full i schemat på APL. Jag hoppas verkligen jag får bukt med den här hypomanin nu innan det bryter ut och blir värre.

English:

Was on a study visit today at the ECT reception. I felt already when I woke up at 4am that I was a little hypomanic. Felt the classic symptom in the back of the head and also on the bus that I had difficulty sitting still, and at the ECT reception I felt how I was shaking on the inside. 

Later, when I was at the school curator, I couldn't stop talking. This is really good. Or rather not at all. And this week is full in the schedule of the APL. 

I really hope I cope with this hypomania now before it breaks out and gets worse.

Kaos på APL (Chaos on the APL)

Sista veckan så har jag känt som hugg över hjärtat ibland. Och det är inte att jag gör något speciellt, inte vad jag förknippat det med iaf. Det kommer plötsligt. Nästan som om det krampar över hjärtat. Och pulsen verkar inte vara påverkad innan det händer, självklart under tiden så det gör så fasligt ont. Men sen går det över för att sedan komma tillbaka, antigen några timmar senare eller dagen efter.
Min hjärna försöker väl antagligen signalera på något sätt att det är för intensivt, eftersom jag inte lyssnat på andra signaler. Men jag kan inte dra ner på tempot som sagt. Jag måste få det här gjort. Och jag måste arbeta förebyggande så det inte smäller i psyket på mig, som sist.

För övrigt så har det varit kaos på APL idag. Patienterna var alla helt agiterade på olika sätt och av olika annledningar, men dom triggade igång varandra istället. Undermedvetet.
Känner själv att det här påverkar mig på negativa sätt. Nu ska jag försöka sova några timmar och måste se till att få sömn, innan jag ska upp till APL igen. Och jag måste bli bättre på att inte "dra åt mig" patienternas känslor eller uppåtvarvade beteende. Det kommer inte bli bättre för mig i längden, även om jag verkligen känner med patienterna. 

English: 

Last week I have felt like "stabbing" over the heart sometimes. And it's not that I do anything special, not what I associated with it from. It comes suddenly. Almost as if it were cramping over the heart. And the pulse does not seem to be affected before it happens, obviously during the time so it does so horribly hurt. But then it goes over to then come back, either a few hours later or the day after. My brain probably tries to signal in some way that it is too intense, because I did not listen to other signals. But I can't cut down on the pace as I said. I have to get this done. And I have to work preventively so it doesn't break my psyche, like last time. 

 Otherwise, there has been chaos on APL today. The patients were all completely agitated in different ways and by different annotations, but they triggered each other instead. Subconsciously. I Feel that this affects me in a negative way. Now I'm going to try to sleep for a few hours and have to get some sleep before going up to APL again. And I have to get better at not "attracting myself" to the patients' feelings or upward-moving behavior. It won't get any better for me in the long run, even though I really feel with the patients.

Hur kunde jag tvivla? (How could i doubt?)

Jag fattar inte hur jag kunde tvivla på mig själv ang att inte skaffa barn. Klart jag ska skaffa barn om jag vill och kan och har möjligheterna. Jag är inte en dålig människa bara för att han är sjuk, och jag är inte heller mindre kapabel till att ta hand om ett barn bara för att jag är sjuk vissa episoder i mitt liv. Jag har varit barnvakt åt många i släkten som har många barn i olika åldrar. Och jag menar: dom lever fortfarande och är inte fysiskt eller psykiskt skadade av det, och verkar tycka om mitt sällskap och verkar känna sig trygga med att jag håller koll på dom. Så vad är det för problem som gör att jag inte ska skaffa barn? Att det kanske kommer vara jobbigt för mig under en graviditet och förlossning?
Att det kanske blir lite komplicerat under en graviditet och efter förlossning, ja det får jag räkna med, men det är inget som är omöjligt för det. Och bara för att EN läkare vill att jag ska gå på mediciner, som förmodligen skadar mitt barn, så behöver det inte betyda att andra läkare håller med om det.

Läste förresten i min journal igår från läkarbesöket, och jag tror inte riktigt läkaren lyssnade på mig då det är massa fel i journalen. Och det kan ju vara nästan farligt om en annan vårdpersonal läser den när det gäller mig om det är massa fel i den.

Är för övrigt hemma med * nu. Måste passa på nu när jag har chansen eftersom jag ska vara upptagen med min APL nu i dom sista två veckorna och kommer inte ha möjlighet att åka hem.

English: 

I do not understand how I could doubt myself to not have children. Clearly I'll have children if I want and can and have the opportunities. I am not a bad person just because im sick, and I am also not less able to care for a child just because I am sick of some episodes in my life. I have been babysitting a lot for my kin and they have a lot of Children of different age. And i mean; they are still alive and not damage and seem to enjoy my Company and also feel safe with me watching over them. So whats the problems that makes me not gonna have Children? Cuz it may be hard for me during a pregnancy or the labor? 

 That it might be a little complicated during a pregnancy and after giving birth, yes I have to count on that, but it is not impossible for it. And just because A doctor wants me to go for medication, which probably damages my child, it doesn't mean other doctors agree. 

 By the way, read in my journal yesterday from the doctor's visit, and I do not really think the doctor listened to me as there is a lot of errors in the journal. And it can be almost dangerous if another health care professional reads it when it comes to me if there are a lot of errors in it.

Currently at home with * now. Must do it when i can now that I have the chance because I will be busy with my APL in the last two weeks and will not have the opportunity to go home