enklare att dö (easier to die)

Fick precis hem brev via min försäkring jag har. Det står att min man får betalt i fall av dödsfall. Oavsett orsak till mitt dödsfall.
Det här är ju inte bra med planerna jag har. Nu helt plötsligt vart det enklare för mig att dö.

English:

Just got home letter via my insurance I have. It says that my husband gets paid in the event of death. Whatever the cause of my death.

This is not good with the plans I have. Now all of a sudden it was easier for me to die.

Existerar fortfarande (still exists)

Okey. Jag lever fortfarande. Om så bara en minut i taget.
så. Precis gjort ett 12 timmars pass på jobbet, med panikångest och depression. Har dessutom gått 11 tusen steg och har nu blåsor under fötterna. Och innan dess så hade jag redan kliat sönder min fot.
Klapp på axeln till mig att jag fortfarande existerar.

English: 

Okay. I'm still alive. If only one minute at a time.

so. Just made a 12 hour shift at work, with panic anxiety and depression. Has also walked 11,000 steps and now has blisters under my feet. And before that, I had already scratched my foot.

Hit on the shoulder that I still exist.

Räkna pulsen (count the heartbeat)

Igår spenderade jag tid med att räkna * puls. Inte för att jag var orolig. Utan mer att jag försökte hänga kvar vid något som betyder mer än mig själv. Just nu, och i den stunden, så är * mer värd än mig.
Jag smider planer tillsammans med rösterna i huvudet, för hur jag bäst kan ta livet av mig. Jag ska göra det på ett effektivt sätt och fixa lite grejer utan att det blir för mycket jobb efteråt för *. Begravning, att han inte har några skulder att betala av, se till så ambulansen eller så hittar mig innan han gör det, och självklart ett brev där jag förklarar att jag är ledsen över att jag försvann i förväg från honom. Men att jag inte orkade längre.

English: 

Yesterday I spent time counting *'s heart rate. Not because I was worried. No more trying to stick to something that means more than myself. Right now, and at this moment, * is worth more than me.

  I do plans together with the voices in my head, for how I can best kill myself. I'll do it efficiently and fix some stuff without it being too much work afterwards for *. Burial, that he has no debts to pay off, make sure the ambulance or so find me before he does, and of course a letter explaining that I am sorry that I disappeared in advance from him. But that I couldn't cope anymore.

Psykisk oro (pshyciatric agitation)

Jag måste ha något att pilla på hela tiden. Antingen mina naglar som är obefintliga nu och mest blöder.
Eller min virkning, som jag nu har blåsor på fingrarna av. Eller pilla på mina smycken. Eller Så bra gunga fram och tillbaka med kroppen.
Det är en oro som jag inte kan bli av med. Och jag kan inte sluta tänka på att riva upp huden på mig, eller att jag vill bita mig. Jag vill ta knivar och skära skära skära tills det slutar. Tills allting slutar. Tills det slutar göra ont. Tills jag kan andas. Tills det hemska försvinner. Tills jag får en lättnad. Tills jag får lugn.

English: 

I have to have something to peel on all the time. Either my nails that are non-existent now and mostly bleed.

Or my crochet, which I now have blisters on my fingers. Or pill on my jewelry. Or swing back and forth with the body.

It's a concern I can't get rid of. And I can't stop thinking about tearing up my skin, or wanting to bite me. I want to take knives and cut cut cut until it ends. Until everything ends. Until it stops hurting. Until I can breathe. Until the horrible disappears. Until I get a relief. Until I get calm.

Psykiatriakuten (the pshyc ward)

Nu har jag precis varit inskriven på psykakuten. Jag var livrädd. Men Jag var också livrädd för att jag faktiskt skulle lyckas ta livet av mig också.
Jag radade upp knivarna hemma och började fundera på om jag skulle kunna pricka bukaortan och blöda ihjäl. Eller på om jag skulle gå och dränka mig borta vid dammen.
Då insåg jag att jag behövde hjälp. Så jag tog det jag behövde i en väska och åkte. Det tog emot så många gånger på vägen dit och jag var nära på att göra något oerhört farligt, men jag tog mig dit. Och grät hysteriskt när dem skrev in mig på avdelningen.
Fick även sjukskriva mig från jobbet (skyllde på feber som inte gav sig). Jag som hade lovat mig själv att aldrig skriva in mig på en avdelning igen, och ångrade mig många gånger jag var där inne. Men nu när jag blivit utskriven så vill jag egentligen bara skriva in mig igen. Alla mörka tankar pressar mig. Jag har så kraftig ångest att jag har svårt att andas och det gör så ont. Jag vill ta knivar och skära och skära tills det slutar göra ont. Jag vill byta ut den smärtan jag inte kan hantera mot en smärta som jag kan hantera. Men jag ska lugnt sitta här och kämpa emot. Jag kan inte åka in på avdelning igen. Det går inte något mer

English:

Now I have just been enrolled in the psychiatric care. I was terrified. But I was also terrified that I would actually succeed in killing myself too.

I lined up the knives at home and started to wonder if I could prick the abdominal aorta and bleed to death. Or if I should go and drown myself at the pond.

Then I realized that I needed help. So I took what I needed in a bag and went. It took so many times on the way there and I was close to doing something extremely dangerous, but I got there. And cried hysterically as they enrolled me in the pshyc ward.

Also got me sick leave from work (blamed for a fever that didn't went away). I who had promised myself never to enroll in a psych ward  again, and regretted many times I was in there. But now that I've been discharged, I really just want to go back. All dark thoughts push me. I have so much anxiety that I have trouble breathing and it hurts. I want to take knives and cut and cut until it stops hurting. I want to replace the pain I can't handle with a pain I can handle. But I will sit quietly here and fight against. I can't go into the pshyc ward again. There is nothing more i can do. 

Mixad? (Mixed?)

Åååh jag vet inte vart jag ska börja någonstans. Det är så mycket som virvlar omkring i mitt huvud. Jag är nog kanske i en blandepisod, jag känner mig uppåtvarvad men har väldigt mycket ångest och tänker ibland på självmord.
Det är så mycket på jobbet också, och så mycket som händer privat med anfallen, och prat om att vi kanske ska bli fler i familjen snart. (Vilket jag är överlycklig över)
Jag känner mig ärligt talat vilsen vad det gäller jobbet. Känns som om jag inte ens gått en utbildning. Allting är som bortblåst i huvudet känns det som. Men det är bara en overload. Och troligtvis att jag har prestationsångest då jag har majoriteten av ansvaret på jobbet nu, då jag går med två som är nya och som jag får hjälpa en hel del. Och där dom vänder sig till mig med saker. Och jag som redan hade press på mig själv innan från min sida.
Känns bara slm att det ät väldigt mycket som händer nu och jag har fått vatten över huvudet. Har återigen samma känsla som förut; att jag behöver sätta mig och läsa igenom ALLA kursböcker. Och det är skitbra att jag då är i en mixad period och ska vara på jobbet, men inte direkt som att jag kan sjukskriva mig i morgon då det är helg. Får helt enkelt ta en sak i taget, minimalt med intryck (så gott det går) och sömn (vilket jag inte kommer få mycket inatt) och återhämtning. Och eventuellt plugg när jag är ledig.
Och jag blir förvirrad av att läsa min egen text här.....

English: 

Oh yeah I don't know where to start anywhere. It's so much like swirling around in my head. I am probably in a mixed episode, I feel upset but have a lot of anxiety and sometimes think about suicide.

There is so much at work too, and so much is happening privately with the seizures, and talk about maybe we should be more in the family soon. (Which I'm happy about)

I honestly feel lost in the job. Feels like I haven't even attended an education. Everything is as blown away in the head it feels like. But that's just an overload. And probably because I have a performance anxiety because I have the majority of responsibility at work now, when I go with two who are new and who I get to help a lot. And there they turn to me with things. And I who already had pressure on myself before on my part.

It just feels like there's a lot going on now and I've got water over my head. Again have the same feeling as before; that I need to sit down and read through ALL the course books. And it is good that I am then in a mixed period and should be at work, but not immediately as I can take sick leave tomorrow when it is weekend. May simply take one thing at a time, minimal with impressions (as good as possible) and sleep (which I will not get much tonight) and recovery. And possibly study when I'm free.

And I get confused by reading my own text here .....

Uppföljning av anfallen (monitoring the attacks)

Nu har jag fått akutremisser efter att jag varit på akuten fler gånger. Har fått 8 anfall under ca 3 veckor och fått göra en skiktrötgen av hjärnan och nu även EEG, där jag fick ett anfall också.
Jag får svar om ca 2 veckor vad EEG visade. Det känns nervigt, och uppenbarligen hade jag gått och spänt mig över det här och gått på restbatteri för jag sov i ca 17 timmar efteråt.
Min chef är nu också informerad om det här, och jag har sagt som till alla andra att de misstänker att det är epilepsi, och att jag har medicin för det.
Oavsett om det är somatisk epilepsi, eller om det är psykisk epilepsi, så får jag ändå anfall, och det är ingen som behöver veta den bakomliggande orsaken.
Det känns ändå bra på jobbet numera, det känns som om jag kommit in i gänget på arbetet, och som om jag börjar känna mig bra där, trots mina anfall. Och jag hoppas och tror att dem ska förlänga mitt kontrakt där.
Nu ska jag faktiskt ta och sätta mig och plugga lite, och förbättra mitt minne lite grann. 

English: 

Now I have received emergency recitals after I have been to the emergency room several times. Has received 8 seizures for about 3 weeks and has had to make a tomography of the brain and now also EEG, where I got a seizure too.

I get answers about 2 weeks what EEG showed. It feels nervous, and obviously I was tense over this and went on a residual battery because I slept for about 17 hours afterwards.

My boss is now also informed about this, and I have said to everyone else that they suspect it is epilepsy, and that I have medicine for it.

Whether it is somatic epilepsy, or if it is mental epilepsy, I still get seizures, and no one needs to know the underlying cause.

It still feels good at work nowadays, it feels like I have entered the gang at work, and as if I am starting to feel good there, despite my attacks. And I hope and believe that they will extend my contract there.

Now I should actually take and study a bit, and improve my memory a little bit.