mellan stolarna (through the cracks)

Ja, jag ringde sjuksyrran (på min gamla psykiatri), och förklarade hur allt låg till. Men han förklarade för mig att dom har inga befogenheter att lägga sig i min vård då jag är inskriven hos den nya psykiatrin. Och där har jag fått kallelse om två månader.
Men jag misstänker att mitt psykiska mående är pga min hormoner (som löper amok just nu för att jag slutat med preventivmedel) så den enklaste lösningen är ju att börja med syntetiska hormoner igen, så att det blir någorlunda stabilt igen.
För det är ju inte att jag är i en episod av allvarlig grad, så mediciner vill jag inte börja med i första taget. Jag vill faktiskt skaffa barn, och klara av en graviditet, med * och jag tänker inte skada ett barn med mediciner. Har redan fått ta död på två barn pga mediciner som skadat fostren. Förhoppningsvis klarar jag av en graviditet, och förlossning, utan mediciner. Och skulle det bli aktuellt med någon form av medicinering när vi är gravida, då får jag ta det med specialist mödravården och min psykiatri. När det kommer.
Det är därför jag är utan mediciner nu, för att testa om jag klarar det. Och för att jag får så fruktansvärda biverkningar av allting jag prövar. Men hamnar jag i ett skov av allvarliga grad får jag helt enkelt börja medicinering igen, så inte mitt liv riskeras. Igen.
Nu ska jag bara klara av plugget, tillsammans med min psykiska svängningar här.

English: 

Yeah, i called my nurse (in my old psychiatry), and explained how everything was. But he explained to me that they hav no authority to act in my care when im about to enter with the new psychiatry. And there I have been summoned in two months.
But I suspect that my mental attitude is due to my hormones (which are running wild right now because I stopped taking birth control) so the simplest solution is to start with synthetic hormones again, so that it will be reasonably stable again.
Because it is not that I am in an episode of a serious degree, so I do not want medication to start with in the first place. In fact, I want to have children, and manage a pregnancy, with * and I'm not going to hurt a child with medications. Have already had the death of two children due to medications that damaged the fetus. Hopefully I will manage a pregnancy, and childbirth, without medication. And should there be any form of medication when we are pregnant, then I have to take it with specialist maternity care and my psychiatry. When it comes.
That's why I'm without medication now, to test if I can handle it. And because I get such terrible side effects of everything I try. But if I end up in an episode of serious degree, I simply have to start medication again, so my life is not risked. Again.
Now I just have to finish the studies, along with my mental mood swings here.