Dödsångest (deadly anxiety)

Jag har varit hypoman, fram till min mens (som kom nu) och då vart jag deprimerad istället. Och jag snackar inte om bara lite deppig när man är ledsen. Rå-deprimerad. Alltså = jag-vill-ta-en-kniv-och-skära-halsen-av-mig-deprimerad"
Så nu ligger man här i sängen med panikångest och kan inte andas. Jag har en puls på över hundra slag i minuten och tryck över bröstet och knippar efter luft.
Jag vet ju att jag inte kommer dö av det här, och det gör mig ledsen på något sätt. Jag vill ju inte dö egentligen, men jag vill dö. Men jag vill inte dö.
Jag måste bara hålla ut lite till. Jag får inte fuck ur nu. Inte såhär. Inte nu. Jag har ju klarat mig såhär långt. Jag måste bara klara mig lite till. Hålla ut lite längre. Får inte.... kan inte... inte ge upp nu...

English:

I have been a hypoman, up to my period (who came now) and then I was depressed instead. And I'm not talking about just a little bit depressed when you're sad. Fullblown-depressed. Like = I-want-to-take-a-knife-and-cut-the-throat-of-me-depressed "
So now I lie in bed with panic anxiety and can't breathe. I have a pulse of over a hundred beats per minute and a horrible preasure over the chest and i gasp for air.
I know I will not die of this, and it makes me sad in some way. I don't really want to die, but I want to die. But I don't want to die.
I just have to put out a little more. I can't fuck out now. Not like this. Not now. I've managed to get this far. I just have to do a little more. Hold out a little longer. Can't ... can't ... don't give up now ...