Jag kanske kan ha möjlighet till ett jobb nu också. En släkting till min fästman behöver extra hjälp på sitt jobb. Men det verkar vara omöjligt att få tag på min handläggare för att följa med på intervju (hon måste följa med för att informera om lönebidrag).
Om jag inte har chans till jobb så kanske jag kan komma in på en utbildning dom undersköterska till januari i alla fall.
Och för övrigt så ska DBT-Behabdlingen börja snart också. Känns läskigt, men har nu kämpat för den HR behandlingen i nio år. Antingen har man varit "för sjuk" eller "för frisk" för att få behandlingen....
Det som känns läskigt är ju att nu ska man väl börja motarbeta det destruktiva,det som har varit en del av min vardag så länge nu, som HR varit en del av mig.
PS! Min brudklänning har kommit! Så lycklig!
No comments:
Post a Comment