Så jag hamnade i bråk med min mamma. Och hon sparkade ut mig i princip. Det var ett sådant löjligt bråk, men det vart stort när hon började förolämpa mig. Och bara det faktumet att hon allmänt terroriserar mig och ska ha kontroll över vad jag gör, när jag gör det, och hur jag gör det.
Jag är vuxen. Men min mamma verkar se mig som efterbliven, eller att jag inte har förmåga att ta hand om mig själv och klara av saker på egen hand. Hur har jag då klarat mig ensam under minst 12 år?
Hon verkar ha någon slags psykisk sjukdom. Jag har bara svårt att sätta fingret på vad, och hon verkar inte heller inse att hon behöver hjälp. Kanske därför hon lägger över så mycket skuld på mig, och bråkar med mig hela tiden.
Jag bor i alla fall hemma hos en väninna just nu, medans jag pluggar. Annars hade nog utbildningen gått åt helvete.
English:
So I ended up in trouble with my mother. And she kicked me out in principle. It was such a ridiculous argue, but it was a big fight when she began to offend me. And just the fact that she generally terrorizes me and should have control over what I do, when I do, and how I do it.
I'm an adult. But my mother seems to see me as mentaly deficient, or that I do not have the ability to take care of myself and manage things on my own. How then have I been taking care of me alone for at least 12 years?
She seems to have some kind of mental illness. I just have a hard time putting my finger on what, and she also doesn't seem to realize she needs help. Maybe thats why she's putting so much blame on me, and arguing with me all the time.
At least I live at home with a friend right now, while I study. Otherwise the education would have gone to hell.
No comments:
Post a Comment