Gravtest och psykiskt mående (pregancy test and pshycic mood)

Jag gjorde ett gravtest igår. Hormonerna borde vara tillräckligt höga för att ge utslag på ett test enligt min beräkning. Testet visade negativt. Och jag vart riktigt ledsen. Jag trodde inte jag skulle bli ledsen eftersom jag hoppades på att det skulle vara negativt, men uppenbarligen ville jag att det skulle vara positivt.
Får se om en vecka ifall min mens dyker upp eller inte. Är lika bra att jag inte är gravid ändå. Eftersom jag inte har tillräckligt med arbetsdagar för att få en bra föräldrapenning sen. Och dessutom att jag inte är stabil i mitt mentala mående än för att bli gravid. Jag vill gärna vara så stabil som möjligt psykiskt när jag är gravid.

Utöver det här så har jag märkt sista tiden att jag hör saker igen, som jag tror är på riktigt, fast ingen annan hör det. Eller att jag tror att någon i min närhet säger något, fast dom inte gör det.
Det här är inte bra, att jag tror jag hör saker och att det är på riktigt, fast det inte är det. Att jag inte kan skilja på det.
Det här har fått mig att börja fundera på om jag borde börja med mediciner igen. Men samtidigt så vill jag ha livskvalité. Och hittills har jag inte fått det när jag haft mediciner. Men ska jag må dåligt? Eller ska jag gå på mediciner och inte kunna leva mitt liv?
Hittills har jag inte hittat något mellanläge där det är bra. Dessutom, om jag blir gravid när jag går på mediciner så är det återigen risk att jag skadar fostret med medicinerna på olika sätt. Och jag vill verkligen inte skada fler barn på det sättet. Det är ju därför jag fått göra abort tidigare. Men ett foster blir ändå påverkat på negativa sätt om jag mår dåligt psykiskt under en graviditet. Det här känns som pest eller kolera situation. 

English: 

I did a pregnancy test yesterday. The hormones should be high enough to give a test result in my calculation. The test showed negative. And I was really sad. I didn't think I would be sad because I was hoping it would be negative, but obviously I wanted it to be positive.

May see in a week if my period turn up or not. It's just as good that I'm not pregnant anyway. Because I do not have enough working days to get a good parental allowance then. And also that I am not stable in my mental gait than to get pregnant. I want to be as stable as possible mentally when I am pregnant.

In addition to this, I have noticed lately that I hear things again, which I think is real, though no one else hears it. Or that I think someone in my vicinity says something, though they do not.

This is not good, I think I hear things and that it is for real, though it is not. That I cannot distinguish it.

This has made me start thinking about whether I should start taking medicines again. But at the same time, I want quality of life. And so far I haven't had it when I had medications. But should I feel bad? Or should I go on medication and not be able to live my life?

So far I have not found any intermediate position where it is good. Also, if I get pregnant when I go on medication, it is once again the risk that I will harm the fetus with the medicines in different ways. And I really don't want to hurt more babies that way. That's why I have had to abort earlier. But a fetus is still affected in a negative way if I feel ill mentally during a pregnancy. This feels like be between the devil and the deep blue sea.

Avtal! (Agreement!)

Nu har jag skrivit avtal! Jag har ett jobb!
Berättade även att jag är tillgänglig redan nu för jobb, då läraren behöver tid på sig att rätta våra uppgifter osv innan examen.
Så jag går på intro redan den 20: onde.

Jag är ganska så orolig också, eftersom jag sista tiden har glömt mina p-piller vid flera olika tillfällen. Det här känns ju inte lovligt direkt.
Vi får se om min mens dyker upp om 2 veckor ca.
Jag tror också att jag psykar mig själv, jag känner att jag har en del graviditets-symptom också, och enligt min beräkning är jag i ca v 3 om jag är gravid. Då borde man ju kanske ha symptom egentligen, men jag kan ju inbilla mig också eftersom jag är nojjig. Får se om min mens dyker upp. 

English:

Now I have signed an agreement! I have a job!

Also told her that I am available now for jobs, since the teacher needs time to correct our tasks etc. before graduation.

So I go on intro already on the 20th.

I'm pretty worried too, because lately I have forgotten my birth control pills on several different occasions. This doesn't feel legal right away.

We'll see if my period pops up in 2 weeks approx.

I also think that I am pshycing myself, I feel that I have some pregnancy symptoms as well, and according to my calculation I am in about v 3 if I am pregnant. Then maybe I should have symptoms really, but I can imagine myself because I am kinda worried. May see if my period shows up.

Telefonsamtal (phonecall)

Idag ringde arbetsgivaren från Socialpsykiatrin och hon vill skriva avtal med mig!
Jag är så överlycklig och jag började i princip gråta efter samtalet. Det här är mitt första riktiga jobb sen jag vart sjuk med mina diagnoser. Jag kan inte fatta det!
Jag ska dit och skriva avtal på fredag, och jag är i stort sett tillgänglig redan nu för att börja jobba. Det här är så jävla grymt! 

English:

Today the employer called from the Social Psychiatry and she wants to sign an agreement with me!

I am so overjoyed and I basically started crying after the conversation. This is my first real job since I was ill with my diagnoses. I can't understand and get a grip of it!

I'm going there and writing an agreement on Friday, and I'm pretty much available now to start working. This is so damn awesome!

Varit på intervjuer (Been on interviews)

Det kändes bra på intervjun i torsdag och vart runtvisad och presenterad för resten av personalen osv. Men det som inte kändes bra var att arbetsgivaren ville signa mig på ett avtal som vårdbiträde eftersom jag inte fått mitt diplom än. (Vilket jag får om en månad).
Såhär i efterhand är jag förbannad. Jag har ändå kämpat i över två år för min yrkestitel, så vill någon ta det ifrån mig. Jag har inget emot vårdbiträden, men jag är undersköterska inte något annat. Nej tack. Ni kan ge erat jobb till någon annan då.

Var förresten på intervju igår på Socialpsykiatrin (Och hade panikångest över det natten innan också) och det gick superbra! Arbetsgivaren var väldigt nöjd och sa att hon ville skriva avtal med mig också, efter att hon pratat med mina referenser.
Kändes för övrigt som att jag bullshitade henne lite grann under intervjun när hon frågade om min historia med psykisk ohälsa. Och jag förklarade lite grann om Utmattningssyndrom som jag haft i samband med en jobbig tid med min mamma (har haft Utmattningssyndrom, men inte exakt så) och jag berättade inget om mina andra diagnoser. Jag har ingen skyldighet att göra det om det inte påverkar mitt arbete, och det gör det inte. De påverkar istället mitt privatliv. Dessutom har inte en arbetsgivare med min sjukdomshistoria att göra, det är privat. Och man ska skilja på arbete och privat. Så jag förde henne lite bakom ljuset, men med grund. Tänker inte heller bli förminskad och nedvärderas pga mina diagnoser, även om hon jobbar inom Socialpsykiatrin så borde hon inte vara dömande, men man ska aldrig ta det för givet. Så den intervjun kändes bra. Fick även ett mail på kvällen från min lärare om att han pratat med henne!

Utöver det här så har jag känt mig slutkörd psykiskt. Så fort jag ska göra ansträngande saker som kräver mig uppmärksamhet och fokus, så är det som om min kropp reagerar med någon slags panik. Jag får hjärtklappning, oro, skakar och fryser.
Jag måste ta det lugnare och ta hand om mig själv (börjar bli uttjatat att jag säger så). Inte för att jag vet vad som orsakar de här psykiska besvären, men får arbeta förebyggande.
Hade dessutom en mardröm för en vecka sedan. Den mardrömmen slutade med att jag rev sönder min arm i sömnen med naglarna.... 

English: 

It felt good at the interview this Thursday and was all around and presented to the rest of the staff etc. But what did not feel good was that the employer wanted to sign me up for a contract as a care assistant because I did not receive my diploma yet. (Which I get in a month).

So afterwards I am pissed off. I have been struggling for over two years for my professional title, so someone wants to take it away from me. I have nothing against care assistants, but I am not a care assistant. No thanks. You can give your job to someone else then.

By the way, was on an interview yesterday at Social Psychiatry (And had panic anxiety over it the night before too) and it went great! The employer was very pleased and said that she wanted to sign an agreement with me, too, after she talked to my references.

I felt like I bullshited her a little bit during the interview when she asked about my history of mental illness. And I explained a little about Fatigue Syndrome that I had in connection with a hard time with my mother (has had fatigue syndrome, but not exactly so) and I told nothing about my other diagnoses. I have no obligation to do so unless it affects my work, and it does not. Instead, they affect my privacy. In addition, an employer with my medical history does not have it, it is private. And one should distinguish between work and private. So I brought her a little behind the light, but with reason. Will not be reduced and downgraded because of my diagnoses, even if she works in Social Psychiatry so she should not be judgmental, but you should never take it for granted. So that interview felt good. Also got an email in the evening from my teacher that he talked to her!

In addition to this, I felt psychologically exhausted. As soon as I do strenuous things that require me attention and focus, it is as if my body reacts with some kind of panic. I get palpitations, anxiety, shakes and freezes.

I have to take it slower and take care of myself (starting to get worn out that I say so). Not because I know what causes these mental disorders, but must work preventively.

Also had a nightmare a week ago. That nightmare ended up tearing my arm in my sleep with my nails.

Arbetsintervju (workinterview)

Nu har jag haft panikångest i över 12 timmar ca. Jag har nog mest panik över arbetsintervjuer, men också att det har varit så mycket sista tiden. Gjort 3 olika examens uppgifter på två dygn, sökt jobb, varit i skolan, och hur det var under min APL.
Pratade med min lärare om det här och han förklarade att många elever har kommit från den APL-platsen och gråtit. Och att jag inte ska ta åt mig av dem eftersom dom bara känner sig hotade av mig då jag har en högre utbildning.
Bråkade med mamma igår också. Hon vill bara att alla ska rätta sig efter hennes orimliga krav, så jag vart arg på henne. Igen.
För övrigt så pratade jag med en psykolog på videosamtal häromdagen, och hon förklarade för mig att det inte alls är ovanligt med prestationsångest och dåligt mående vid förändringar oavsett om det är positiv eller negativ förändring. Hon nämnde även att jag kanske har SÄ (selektiv ätstörning), vilket * nämnde att han läst en artikel om. Den här diagnosen verkar stämma på mig efter att jag läst på.
Nu ska jag förbereda mig inför intervjun och försöka äta lite frukost

English: 

Now I have had panic attacks for over 12 hours approxy. I probably have most panic over work interviews, but also that it has been so much lately. Made 3 different degree assignments in two days, applied for a jobs, been in school, and how it was during my APL.

Talked to my teacher about this and he explained that many students have come from that APL site and cried. And that I should not care about them because they just feel threatened by me since I have a higher education.

I got so tired of mum yesterday too. She just wants everyone to adhere to her unreasonable demands, so I was angry with her. Again.

I talked to a psychologist on video conversations the other day, and she explained to me that it is not at all unusual with performance anxiety and poor attitude when it comes to changes regardless of whether it is positive or negative change. She also mentioned that I might have SÄ (selective eating disorder), which * mentioned that he read an article about. This diagnosis seems to match me after I read on.

Now I have to prepare for the interview and try to have some breakfast.