Vi är fortfarande gravida, och vi kommer behålla barnet. De flesta vi känner vet nu om det, inklusive våra jobb. Än så länge har vi bara fått glädjande reaktioner och släkt har erbjudit sig att hjälpa till.
Jag är numera någorlunda stabil i mitt psykiska mående efter att ha varit inlagd på psykiatrin för ca tre veckor sedan. Vi kom fram till att min medicinering var låg i koncentrationen pga den ökade blodvolymen under graviditet, så de höjdes och nu känns det bättre än på länge.
Vi har fått se den lilla bebisen på ultraljud två gånger hittills och det var en sådan enorm glädjeboost. Det kändes overkligt samtidigt som man började förstå att det verkligen är en liten människa där inne. Och nu har jag precis börjat känna hur bebisen rör sig där inne, och * har känt det svagt än så länge.
Jag ska även få hjälp via specialistmödravården ang min förlossningsrädsla, då jag varit nära att boka in abort just pga rädslan endast.
Jag fortsätter jobba så mycket jag kan och som jag blir inringd på, och försöker spara undan de ekonomiska vi kan med tanke på att vi kommer få en till i familjen.
I veckan som kommer så ska vi på ett möte hos socialen (familjeenheten) ang att vi ska få stöttning i föräldraskapet med tanke på mina diagnoser. För att se om socialen (familjeenheten) kanske kan hjälpa med boendestöd eller avlastning när jag hamnar i mina skov.
Det känns skönt nu att jag känner mig stabil och att graviditeten inte är så jobbig längre (det blir antagligen värre igen) då illamåendet nu äntligen har gått över när jag kom in i vecka 20 ca, och foglossningen är bara jobbig när jag jobbar för intensivt med kroppen, och jag har inte lika mycket svängningar i det mentala måendet som sagt.
English:
Okay, it's been a while since I last wrote.We are still pregnant, and we will keep the baby. Most people we know now know about it, including our jobs. So far, we have only received happy reactions and relatives have offered to help.
I am now fairly stable in my psychic mind after being admitted to psychiatry about three weeks ago. We concluded that my medication was low in concentration due to the increased blood volume during pregnancy, so they were raised and now it feels better than for a long time.
We've seen the little baby on ultrasound twice so far and it was such a huge joy boost. It felt unreal at the same time as one began to understand that it is really a small person in there. And now I have just begun to feel how the baby is moving in there, and * have felt weak so far.
I will also receive help through specialist maternity care regarding my birth fear, as I have been close to booking an abortion just because of the fear only.
I continue to work as much as I can and to which I am called in, and try to save the financial we can, given that we will have another in the family.
In the week to come, we will at a meeting of the social (C.P.S) indicate that we will be given support in parenting considering my diagnoses. To see if the social (C.P.S) may be able to help with housing support or help with the baby when I end up in my episodes.
It feels nice now that I feel stable and that pregnancy is not that harsh anymore (it will probably get worse again) as the nausea has now finally passed when I entered week 20 approx, and the joint discharge is only painful when I work too intensively with the body, and I don't have as many changes in the mental feeling as I said.