Tårarna lämnar kinder randiga av frätande syra som blandas med färgen röd.
Malandet av mina käkar låter nästan som grov rytm för mig.
Skuggorna kryper närmare och de långa spretande fingrarna tränger mig längs väggen.
Maten blir till sand i munnen och vattnet brinner hett som metall.
De förgångna själarna kretsar bakom mig och viskar om pånyttfödelse.
De lägger sina kalla händer mot min rygg och pushar mig.
Har jag bränt alla broar till aska som försvinner bort i glömskan?
Är det snart min tid att försvinna bort i glömskan?
No comments:
Post a Comment