Jag är gravid (i'm pregnant)

Okey. Jag är gravid.
Jag slutade med mina p-piller i April och då var tanken att vi skulle försöka starta en liten familj. Allting gick bra, vi har en lägenhet och jag var klar med utbildningen och hade fått jobb. Sen började jag må dåligt och tänkte ärligt talat att jag inte skulle kunna bli gravid eftersom jag mådde så dåligt, att de endokrina organen inte skulle samarbeta som vanligt, när man mår bra.
Men nu hände det Tillsist i alla fall.
Jag är inte ledsen över att jag är gravid och inte * heller. Jag är bara så orolig över allting numera samtidigt som jag är glad.
Jag har ärligt inte velat ta livet av mig, eller skada mig på länge. Vet inte om det är hormonerna som får mig att må bättre, eller om medicinen verkligen fungerar äntligen.
Har även fått se över min medicknlista med läkaren och ska bli remitterad över till specialistmödravården då jag kommer behöva extra kontroller än normalt.
Det kommer nog ta ett tag innan vi landar i det här, jag är mest förvånad, förvirrad, orolig och glad.

English:

Okay. I am pregnant. 

I stopped using my birth control pills in April and then the idea was that we would try to start a small family. Everything went well, we have an apartment and I finished my education and had a job. Then I started to feel bad and honestly thought I couldn't get pregnant because I felt so bad that the endocrine organs would not cooperate as usual like when you feel good. 

But now it happened at least. 

I am not sorry that I am pregnant and not * either. I'm just so worried about everything nowadays while I'm happy. 

I honestly didn't want to kill myself, or hurt myself for a long time. Don't know if it is the hormones that make me feel better, or if the medication is finally working. 

Have also had to review my medical list with the doctor and will be referred to the specialist maternity care as I will need extra checks than normal. 

It will probably take a while before we land in this, I am most surprised, confused, worried and happy.

Efter läkarsamtal (After the doctors apoitment)

okey. Jag träffade min psykiatri läkare och min man var med.
Min läkare tog mig seriöst och hade ett bra bemötande och diskuterade flera alternativ för mig.
1. Vi höjer min antidepressiva och ser om det hjälper.
2. Vi höjer litium (som ligger lågt) och ser om det hjälper
3. Jag gör en ny utredning för min EIPS (Emotionell instabil personlighetsstörning)/Borderline. Och om det visar på det fortfarande så får jag en remiss till Uppsala för att genomgå behandling.
Min läkare bad mig också att inte ge upp och kämpa lite till. Att jag inte behöver dö och att vi löser det här tillsammans.
  Jag tror att det är höjningen av antidepressiva för några dagar sen som gör att jag har värre ångest nu. Jag river sönder mig på bröstkorgen och har så svårt att andas så jag tror jag ska tuppa av.
Vi får se hur det här artar sig nu.

Engelska: 

okay. I met my psyciatric doctor with my husband.
My doctor took me seriously and had a good response and discussed several options for me.
1. We raise my anti-depressant and see if it helps.
2. We raise lithium (which is low) and see if it helps
3. I am doing a new investigation for my EIPS (Emotional Unstable Personality Disorder) / Borderline. And if it still shows, I get a referral to Uppsala to undergo treatment.
My doctor also asked me not to give up and fight a little more. That I don't have to die and that we solve this together.
  I think it's the rise of antidepressants a few days ago that makes me worse now. I tear myself on the chest and have a hard time breathing so I think I should pass out.
We'll see how this works now.