Efter läkarbesök (after the doctor)

Jag kan ju säga att läkarbesöket inte kändes speciellt bra. Han ifrågasatte varför jag är utan mediciner, och verkade inte förstå anledningarna till det heller. Han ansåg att det bästa för mig är att gå på medicin när jag är gravid också (när det är dags), även fast det finns belägg för att det ger fosterskador. Visst finns det studier också på att ett foster får skador om mamman är deprimerad eller manisk, och allt det här gör mig bara ännu mer förvirrad.
Det kanske helt enkelt inte är meningen att jag ska skaffa barn någonsin?

English: 

I can say that the doctor's visit did not feel particularly good. He questioned why I am without medication, and did not seem to understand the reasons for it. He felt that the best thing for me is to go to medicine when I'm pregnant too (when it's time), even though there is evidence that it causes birth defects. Certainly, there are also studies that a fetus gets damage if the mother is depressed or manic, and all this makes me even more confused. Perhaps it is simply that im not supposed to ever have children?

Varit på APL över en vecka (been on APL for a week)

Nu har jag varit på min APL, en psykiatrisk avdelning, i över en vecka. Och det känns så surrealistiskt att "vara på andra sidan", att inte vara en patient utan en personal. Jag och patienterna är sjuka på precis samma sätt, bara att jag inte har ett aktuellt skov just nu.
Jag trivs. Och det känns inte alls obehagligt dom jag hade väntat mig och jag hjälper patienterna på dom sätten jag kan.
Det är ingen av personalen som vet om mina problem, och jag tänker inte heller berätta för någon av dem. Dock var det en personal igår i omklädningsrummet som såg mina ärr på armarna och gav mig en speciell blick. Jag är inte där för att prata om mina problem utan för att lära mig och hjälpa patienterna. Jag har även långärmad på mig för att inte trigga igång patienterna med mina ärr. Jag vill inte att det ska hindra mig i omvårdnaden.
Jag ska träffa min egen psykiatri läkare i morgon, för första gången. Och jag hoppas verkligen inte jag får för mig att läxa upp honom. Och jag hoppas han är bra och har tillräcklig med kunskap.

English: 

Now I have been to my APL, a psychiatric department, for over a week. And it feels so surreal to be "on the other side", not to be a patient but a staff member. I and the patients are sick in exactly the same way, only that I do not have a current episode right now. I feel comfortable. And it doesn't feel uncomfortable at all that I had been expecting and I help the patients in the ways I can. There are none of the staff who know about my problems, nor will I tell any of them. However, there was a staff yesterday in the locker room who saw my scars on the arms and gave me a special look. I am not there to talk about my problems but to learn and help the patients. I also have long sleeves on me to not trigger the patients with my scars. I do not want it to stop me in the nursing. 

I will meet my own psychiatrist doctor tomorrow, for the first time. And I really hope I don't get to lecture him. And I hope he is good and has enough knowledge

Insikt (insight)

Efter besöket på akuten så har jag börjat få insikt om att jag har Utmattningssyndrom. Sökte även på vårdcentralen för det, eftersom min psykiatri är otillgänglig. Jag tänkte att vårdcentralen får hjälpa mig då innan det blir värre, som för två år sedan. Och jag kan ju inte sluta skolan, inte när jag har så lite kvar. Och skulle jag sluta skolan så får jag inga pengar för att vara sjukskriven och då blir vi hemlösa. Dessutom skulle jag inte kunna ta igen skolan senare eftersom jag inte skulle ha tid kvar hos CSN. Så då skulle allt vara bortkastat och vi skulle vara hemlösa eftersom vi inte skulle kunna betala hyra. Eller så skulle vi kunna bo kvar ich betala hyra men vi skulle svälta.
Läkaren på vårdcentralen visste uppenbarligen ingenting om psykiska diagnoser och jag kände mig kränkt av hans åsikter, men jag fick iallafall sömnmedicin utskrivet. Dock så funkar den inte optimalt.
Pratade även med min lärare om det här, och jag har hans fulla stöd, och han fick mig inbokad på ett möte hos skolkurator. Jag kan ju säga er att hon vet vad hon håller på med. Hon psykoanalyserade mig (vilket jag kom på efteråt) och bringade fram situationer från min barndom, som jag inte ens visste att jag mådde dåligt över. Det vart en insikt. Så gav hon mig en del tips för avslappning och hälsosam sömn.
Nästa vecka ska jag ut på APL också, och jag är väldigt oroad över hur jag ska klara av det utan att bryta ihop psykiskt och att jag känner mig allmänt fysiskt sjuk gör inte saken bättre. Och att jag ska vara långt hemifrån utan * i 5 veckor.
Jag hoppas det här går vägen nu bara. 

English: 

After the visit to the emergency room, I have begun to gain insight that I have Fatigue syndrome. Also looked for the health center for that, because my psychiatry is unavailable. I thought that the health center may help me before it gets worse, like two years ago. And I can't stop school, not when I have so little left. And should I quit school then I get no money to be on sick leave and then we become homeless. Furthermore, I would not be able to recapture the school later because I would not have time left with CSN. So then everything would be wasted and we would be homeless because we could not pay rent. Or we could stay and pay rent but we would starve.

The doctor at the health center obviously knew nothing about mental diagnoses and I felt offended by his views, but at least I got sleep medicine printed. However, it does not work optimally. 

Also talked to my teacher about this, and I have his full support, and he got me booked in at a meeting with school counselor. I can tell you that she knows what she is doing. She psychoanalyzed me (which I came up with afterwards) and brought forth situations from my childhood, which I didn't even know I was feeling bad about. It was an insight. Then she gave me some tips for relaxation and healthy sleep. 

Next week I will be out on APL too, and I am very worried about how I will manage it without breaking up mentally and that I feel generally physically ill does not do the thing better. And the fact that I should be far from home without * for 5 weeks. I hope this is the way to go now.

Psykosomatiska besvär (psychosomatic trouble)

Så jag var på akuten igår, efter att i över en veckas tid känt av yrsel, illamående, kräkningar, trötthet, huvudvärk, hjärtklappning och tryck över bröstet. Läkaren kom fram till, efter noggranna undersökningar och prover, att jag lider av psykiska besvär som uttrycker sig somatiskt. Jag vart ombedd att kontakta min psykiatri för att få komma på snabbare besök. Dom hade inga lediga tider. Så jag får helt enkelt så med dom här besvären, så länge dom inte blir värre.
Jag verkar prestera sämre i skolan nu också, och snart är det APL (arbetsplatslärande), så vi får se hur det här går.
Jag kan ju inte ge upp skolan nu. Inte när jag har så lite kvar.
Och jag trodde mina psykiska besvär hade lagt sig till sist. Men nejdå, nu uttrycker dom sig fysiskt istället. Och jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra.

English: 

So I was in the emergency room yesterday, after been feeling for over a week for dizziness, nausea, vomiting, fatigue, headache, palpitations and chest tightness. The doctor came up with, after careful examinations and tests, that I suffer from mental disorders that express themselves somatic. I was asked to contact my psychiatry to get a quicker visit. They had no times. So I simply get to live with these pains and trouble, as long as they don't get worse.

I seem to be performing worse at school now too, and soon it's APL, so we'll see how this goes.

I can't give up the school now. Not when i dont have much left.
And I thought my psychological problems had came to rest. But no, now they express themselves physically instead. And I have no fucking idea of ​​what to do.