Apl (arbetsplatslärande) under 3 veckor. (Apl workplace learning during 3 weeks)

Nu ska vi studerande, ut på APL under 3 veckor. Det här blir min andra termin som jag har APL, och den förra höll på att gå åt helvete. Jag var på en somatisk avdelning då på ett äldreboende, under 4 veckor, och det gick väl ganska bra. Men det var precis när jag hade börjat studera 100%, efter att ha varit sjukskriven i mer eller mindre av 4 års tid, så jag klarade väl av studierna på det sättet jag kunde, vilket gick ganska så bra. Det som var problemet var att APL låg på ca 42 timmar/ vecka. Alltså mer än ett heltidsarbete... Det var där jag höll på att krascha. Men jag klarade av det (med nöd och näppe) just då. Det var först en månad senare som jag gick in i väggen (pga en annan kurs, som var en intensivkurs).
Men nu har jag i alla fall fått ett anpassat intyg från läraren, efter att jag förklarade hur allt låg till med depression och utmattningssyndrom, så då kommer det bli 6 timmar/dag istället för 8 timmar. Vilket känns lite lättare. Det som skrämmer mig en del är dock att jag ska ha APL på ett demensboende. Jag kan typ nada om omvårdnad vi Demens. Så nu har jag lånat 4 olika böcker om Demens på biblioteket här, så får vi se om jag bli något klokare på det.
Men det går nog bra, kanske bara jag som oroar mig i onödan.

English:

Now we are going to study, on APL for 3 weeks. This will be my second term I have APL, and the former was going to hell. I was in a somatic department at an elderly home, for 4 weeks, and it went well well. But it was precisely when I had started studying 100% after having been sick for more or less of 4 years, so I managed to study the way I could, which went quite well. What was the problem was that the APL was about 42 hours a week. So more than a full time job ... That was where I was crashing. But I managed to do it (with distress and nap) just then. It was only a month later as I hit the wall (due to another course, which was an intensive course).

But now I have received a custom certificate from the teacher after explaining how everything was done with depression and fatigue syndrome, then it will be 6 hours / day instead of 8 hours. Which feels a bit easier. What scares me, however, is that I have APL on a dementia home. I can kinda nothing about nursing with dementia. So now I have borrowed 4 different books about Demens in the library here, and let's see if I get wiser about it.

But it may be fine, maybe only me who worry unnecessarily.

Läkarmöte (doctors apoitment)

Jag var hos min psykiatriläkare idag på ett möte, som jag väntat på i ca 4 månader.
Jag skulle berätta idag för henne att jag har slutat med medicinerna, och förväntade mig inte en bra reaktion av henne, så det säkraste kortet för mig var att ta med min mamma (så jag hade ett vittne med i rummet i fall läkaren skulle ställa till problem).
Men läkaren höll med mig på alla punkter som jag rabblade upp ang varför jag slutat!

1. Känns som om medicinerna kontrollerar mitt mående, att jag inte har någon som helst kontroll över hur jag mår, och vill inte enbart förlita mig på medicinerna. Tänk om jag skulle hamna någonstans utan mediciner?
2. Det är dyrt med mediciner. Jovisst, det finns högkostnadsskydd i Sverige, men du betalar mer än 2000 kr om året eftersom du hela tiden får rabatter inför varje köp i köps-stegen. Så i slutändan blir det mer än 2000 kr per år. Jag hade tex en månadskostnad om ca 800 kr/månad (och när jag kom upp i 1300 kr i skyddet så fick jag 25% rabatt på varje köp, tills hela skyddet låg på en kostnad av 1600, där vart det ytterligare rabatter. Och så fortsatte det till man kom upp i högkostnadsskyddet.
3. Biverkningar. Biverkningar. Biverkningar (och en del allvarliga. För många för att jag skulle orka räkna upp dom här...)
4. Jag vill inte ta död på ett framtida barn bara för att jag "måste" ta mediciner när jag är gravid. Har fått två döda barn tidigare i mitt liv pga mediciner (som även slog ut mitt preventivmedel). Dessutom vill jag lära mig att hantera mitt mående utan mediciner fram tills vi ska skaffa barn (och under graviditeten, och efter självklart).

Och läkaren höll med mig på precis alla punkter (berättade dock inte om de tidigare döda barnen som jag fått, då jag anser att varken min mamma eller psykiatri läkaren på den här mottagningen har med det att göra). Och hon berättade även hur "stolt" (?) hon är över mig att jag har så pass bra sjukdomsinsikt som jag har och hur bra jag kan hantera mitt mående.
Sen skulle hon skicka remiss till min nya psykiatri, dit vi flyttar.

English: 

I was at my psychiatric doctor at a meeting, which I have been waiting for for about 4 months.

I would tell her today that I have stopped the medication, and did not expect a good response from her so the safest card for me was to bring my mother (so I had a witness in the room in case the doctor would make up problem).

But the doctor kept up with me on all the points I was raving about why I stopped!

1. Feels like the medications controls my mood, so i have not control whatsoever, and i dont want to totally rely on the medications. What if i should be stuck somewhere without medications? 

2. It is expensive with medicines. Mostly, there is high-cost protection in Sweden, but you pay more than 2000 kr per year because you are always receiving discounts for each purchase in the purchase stages. So in the end it will be more than 2000 kr per year. For example, I had a monthly cost of about 800 kr / month (and when I got up to 1300 in the protection, I received a 25% discount on each purchase until the entire protection was at a cost of 1600, where there were any additional discounts. continued until you got into the high-cost protection.

3. Sideeffects. Sideeeffects. Sideeffects (to many of them for me to be able to line them up here...) 

4. I do not want to kill a future child just because I "must" take medicines when I'm pregnant. Have had two dead children earlier in my life because of medications (which even broke my contraceptives). In addition, I want to learn how to handle my mood without medicines before we get childrens (even during a pregnancy and after ofcourse) 

And the doctor kept me on just about every point (did not tell about the previous dead children I received, since I do not think neither my mom nor the psychiatrist doctors at this reception have to do that). And she also told me how "proud" she is about me that I have as good a good sense of mind as I have and how well I can handle my mood. 

Then she would send a referral to my new psychiatry, where we move.