Jag går igenom en kris varje gång jag hamnar i en depression. Det är som om jag får en chock av insikten att det kommer alltid vara såhär. Jag kommer fortsätta få episoder under hela mitt liv. Och det finns inget jag kan göra åt det.
Jag är just nu på en psykiatrisk avdelning, efter att sökt till psykakuten då jag skulle hoppa från balkongen. Det var som om min kropp rörde sig självmant. Men lyckades bryta det i sista sekund. Det är ju ett starkt varningstecken om kroppen går på automatik för att ta livet av sig.
Nu har jag varit på den här avdelningen i över en vecka och haft x antal nervsammanbrott och gråtit och klöst sönder mig själv. Har även fått börja med antidepressiva nu också. Kändes något lättare att andas och inte så känslosamma utbrott. Kan kanske vara därför det är extra tungt idag, för att den börjat komma in i systemet. Eller så är jag tillbaka från början
English:
Jag är just nu på en psykiatrisk avdelning, efter att sökt till psykakuten då jag skulle hoppa från balkongen. Det var som om min kropp rörde sig självmant. Men lyckades bryta det i sista sekund. Det är ju ett starkt varningstecken om kroppen går på automatik för att ta livet av sig.
Nu har jag varit på den här avdelningen i över en vecka och haft x antal nervsammanbrott och gråtit och klöst sönder mig själv. Har även fått börja med antidepressiva nu också. Kändes något lättare att andas och inte så känslosamma utbrott. Kan kanske vara därför det är extra tungt idag, för att den börjat komma in i systemet. Eller så är jag tillbaka från början