jag är utmattad? (im exhausted?)

Jag är så utmattad. Jag gör inte mycket om dagarna även om jag hade planerat så mycket för dom här veckorna då jag är utan studierna. Jag hade planerat att jag skulle uppdatera min hjärna med dom tidigare kurserna, eftersom det känns som om allting har försvunnit i huvudet, så jag behöver en uppdatering. Sen har jag planerat massvis med virkningen. Mycket kvar där att göra innan min brudtärnas babyshower.
Och sen är det webbutbildningar i studierna som ska göras.
Och det enda jag gör är att sova. Jag sover i stort sett när jag får chansen till. Och mycket dessutom.
När jag vaknar så känner jag mig passiv och trött och glädjelös.
Fattar inte vad det är med mig.
Känner mig inte ens deprimerad. Bara ångestfylld ibland.

English: 

I'm so exhausted. I do not do much about the days even though I had planned so much for these weeks when I am without the studies. I had planned to update my brain with the previous courses, because it feels like everything has disappeared in my head, so I need an update. Then I have planned a lot with the chrocheing. Much left there to do before my bridesmaid baby shower.
And then there are web courses in the studies to be done.

And all I do is sleep. I sleep as much as I get the chance. And much more.

When I wake up, I feel passive and tired and not joyful.

Does not know what it's wrong with me.

Do not even feel depressed. Just anxious sometimes.

Svartsjuk (yealous)

Jag är så svartsjuk! Flertal av mina vänner och bekanta är antingen gravida eller har barn numera! Och en del av dom är tillochmed yngre än mig. Jag blir så svartsjuk.
Jag vill också ha det med *. Han vill det också. Men det är så mycket som går emot oss med sådana planer. Ekonomi. Bostad. Mitt mående.
Barn är dyra i drift. Vi kommer behöva en ekonomi i grund och botten först. Helst några års sparande.
En bostad behövs ju självklart också. Vi bor ju inneboende hos * föräldrar. Vi har ett trångt sovrum och alla våra tillhörigheter i källaren.
Mitt mående är också en stort tjuv i det hela. Jag behöver ha varit stabil i mitt mående i minst 2 år innan vi kan planera för en graviditet. Och helst ha planer för medicinering osv i bakgrunden. Också ha en specialistmödravård kontaktad också. Och ha en säkert kort hos förlossningsavdelning också för huruvida dom ska gå tillväga med mig och oss under den tiden.
Jag har forskat en del kring det här och det är så mycket att tänka på och stå i...
Hur kan alla andra ha det fixat så enkelt? Jag tycker allting verkar så komplicerat nu för tiden. I alla fall i mitt fall. Det är jag inte ensam om. Men varför ska det vara så svårt för oss när det verkar så enkelt för andra?

English: 

I'm so jealous! Most of my friends and acquaintances are either pregnant or have children now! And some of them are younger than me. I'm so jealous.

I also want to have it with *. He wants it too. But there is so much that goes against us with such plans. Economy. Residence. My mood and sickness. 

Children are expensive. We will need an economy basically first. Preferably a few years of savings.

Of course, a home is also needed. We live like inmates of * parents. We have a crowded bedroom and all our belongings in the basement.

My heath is also a big thief in the whole. I need to have been stable in my mood for at least 2 years before we can plan for a pregnancy. And preferably have plans for medication etc in the background. Also have a specialist mothers care contacted as well. And have a safe card at the birth department also for whether they will be with me and us during that time.

I have researched a lot about this and there is so much to think about and deal with...

How can everyone else have that fix so easy? I think everything seems so complicated nowadays. At least in my case. I'm not alone about that. But why should it be so difficult? 

Kört för fullt (giving it all)

Nu har man kört på för fullt med två prov i kursen. Två efter varandra. Jag har som tidigare sagt hoppat över mediciner och sömn och därav gått upp i "små-mani". På något sätt känns det som jag minns saker bättre och kan "plocka fram" saker från min hjärna bättre när jag är stressad, övertrött och inte har tagit medicin. Kanske är det adrenalinet i min kropp pga stressen som sätter igång min hjärna?
Jag lyckades prestera jävligt bra under första provet utan att jag ens märkte det. Min hjärna kändes totalt blank när jag skrev provet. Men jag lyckades ändå få ett A på det!
Andra provet gick det sämre. Dock så mådde jag även sämre under andra provet med sömnbristen och bristen på medicin i kroppen började ge mig abstinensbesvär. Men jag lyckades ändå få ett C på andra provet.
Nu blir det inte lika mycket stress under dom nästkommande veckorna hoppas jag.
Det blir plugg och virkning, och även uppdatering av gamla kurser. Jag har dåligt att minnas tidigare kurser. Kan det bero på att jag varit deprimerad mån tro, och att det här påverkat mitt minne?

English: 

Now you have completed two tests in the course. Two after each other. As I said before, I've been skipping medicines and sleep and been sliding into "mini-mania". Somehow, it feels like I remember things better and can "pick up" things from my mind better when I'm stressed, overtired and have not taken medicine. Perhaps it's the adrenaline in my body because of the stress that kickstarts my brain?

I managed to perform damn well during the first test without even noticing it. My brain felt completely blank when I wrote the test. But I still managed to get an A on it!

The second test went worse. However, I also suffered worse during the second test with sleep deprivation and the lack of medication in the body started to give me withdrawal symptoms. But I still managed to get a C on the second test.

Now there will not be so much stress in the next few weeks, I hope.

There will be some study and crocheing for my bridemaide, as well as updating old courses. I'm bad to remember previous courses. Could it be because I have been depressed, and that this affected my memory?

Press (pressure)

Känns som om hjärtat slår hårt mot revbenen, när jag egentligen vet att pulsen är i lagom nivå. Det gör ont i bröstkorgen och andningen är ansträngd. Men lite till. Om jag bara pressar mig lite till, så är jag  snart klar.
Snart får jag en paus i vardagen. Snart kan jag ta en paus och andas ut. Bara lite till...
Det är så mycket med plugget att jag måste hoppa över sömn och medicin vissa nätter för att hinna med. Kanske har jag valt fel ändå? Eller är det bara JAG som inte klarar av det här? Vet att jag leker ryska roulett med mitt liv här när jag mixtrar såhär. Jag torterar mig själv medvetet. Men... Bara lite till, sen är jag klar. För stunden

English: 

Feels like the heart is striking against the ribs, when I really know that the pulse is at the right level. It hurts in the chest and breathing is strained. But a little bit more. If I'm just pushing it up, I'll be done soon.

Soon I'll have a break in everyday life. Soon I can take a break and breathe out. Just a little bit more ...

There is so much with the studies that I have to skip sleep and medicine some nights to get along with. Perhaps I have chosen wrong anyway? Or is it just me who can not handle this? Know that I play Russian roulette with my life here when I mix this way. I torture myself consciously. But ... Just a little bit longer then I'm done. For the moment