Räkna pulsen (count the heartbeat)

Igår spenderade jag tid med att räkna * puls. Inte för att jag var orolig. Utan mer att jag försökte hänga kvar vid något som betyder mer än mig själv. Just nu, och i den stunden, så är * mer värd än mig.
Jag smider planer tillsammans med rösterna i huvudet, för hur jag bäst kan ta livet av mig. Jag ska göra det på ett effektivt sätt och fixa lite grejer utan att det blir för mycket jobb efteråt för *. Begravning, att han inte har några skulder att betala av, se till så ambulansen eller så hittar mig innan han gör det, och självklart ett brev där jag förklarar att jag är ledsen över att jag försvann i förväg från honom. Men att jag inte orkade längre.

English: 

Yesterday I spent time counting *'s heart rate. Not because I was worried. No more trying to stick to something that means more than myself. Right now, and at this moment, * is worth more than me.

  I do plans together with the voices in my head, for how I can best kill myself. I'll do it efficiently and fix some stuff without it being too much work afterwards for *. Burial, that he has no debts to pay off, make sure the ambulance or so find me before he does, and of course a letter explaining that I am sorry that I disappeared in advance from him. But that I couldn't cope anymore.

Psykisk oro (pshyciatric agitation)

Jag måste ha något att pilla på hela tiden. Antingen mina naglar som är obefintliga nu och mest blöder.
Eller min virkning, som jag nu har blåsor på fingrarna av. Eller pilla på mina smycken. Eller Så bra gunga fram och tillbaka med kroppen.
Det är en oro som jag inte kan bli av med. Och jag kan inte sluta tänka på att riva upp huden på mig, eller att jag vill bita mig. Jag vill ta knivar och skära skära skära tills det slutar. Tills allting slutar. Tills det slutar göra ont. Tills jag kan andas. Tills det hemska försvinner. Tills jag får en lättnad. Tills jag får lugn.

English: 

I have to have something to peel on all the time. Either my nails that are non-existent now and mostly bleed.

Or my crochet, which I now have blisters on my fingers. Or pill on my jewelry. Or swing back and forth with the body.

It's a concern I can't get rid of. And I can't stop thinking about tearing up my skin, or wanting to bite me. I want to take knives and cut cut cut until it ends. Until everything ends. Until it stops hurting. Until I can breathe. Until the horrible disappears. Until I get a relief. Until I get calm.

Psykiatriakuten (the pshyc ward)

Nu har jag precis varit inskriven på psykakuten. Jag var livrädd. Men Jag var också livrädd för att jag faktiskt skulle lyckas ta livet av mig också.
Jag radade upp knivarna hemma och började fundera på om jag skulle kunna pricka bukaortan och blöda ihjäl. Eller på om jag skulle gå och dränka mig borta vid dammen.
Då insåg jag att jag behövde hjälp. Så jag tog det jag behövde i en väska och åkte. Det tog emot så många gånger på vägen dit och jag var nära på att göra något oerhört farligt, men jag tog mig dit. Och grät hysteriskt när dem skrev in mig på avdelningen.
Fick även sjukskriva mig från jobbet (skyllde på feber som inte gav sig). Jag som hade lovat mig själv att aldrig skriva in mig på en avdelning igen, och ångrade mig många gånger jag var där inne. Men nu när jag blivit utskriven så vill jag egentligen bara skriva in mig igen. Alla mörka tankar pressar mig. Jag har så kraftig ångest att jag har svårt att andas och det gör så ont. Jag vill ta knivar och skära och skära tills det slutar göra ont. Jag vill byta ut den smärtan jag inte kan hantera mot en smärta som jag kan hantera. Men jag ska lugnt sitta här och kämpa emot. Jag kan inte åka in på avdelning igen. Det går inte något mer

English:

Now I have just been enrolled in the psychiatric care. I was terrified. But I was also terrified that I would actually succeed in killing myself too.

I lined up the knives at home and started to wonder if I could prick the abdominal aorta and bleed to death. Or if I should go and drown myself at the pond.

Then I realized that I needed help. So I took what I needed in a bag and went. It took so many times on the way there and I was close to doing something extremely dangerous, but I got there. And cried hysterically as they enrolled me in the pshyc ward.

Also got me sick leave from work (blamed for a fever that didn't went away). I who had promised myself never to enroll in a psych ward  again, and regretted many times I was in there. But now that I've been discharged, I really just want to go back. All dark thoughts push me. I have so much anxiety that I have trouble breathing and it hurts. I want to take knives and cut and cut until it stops hurting. I want to replace the pain I can't handle with a pain I can handle. But I will sit quietly here and fight against. I can't go into the pshyc ward again. There is nothing more i can do. 

Mixad? (Mixed?)

Åååh jag vet inte vart jag ska börja någonstans. Det är så mycket som virvlar omkring i mitt huvud. Jag är nog kanske i en blandepisod, jag känner mig uppåtvarvad men har väldigt mycket ångest och tänker ibland på självmord.
Det är så mycket på jobbet också, och så mycket som händer privat med anfallen, och prat om att vi kanske ska bli fler i familjen snart. (Vilket jag är överlycklig över)
Jag känner mig ärligt talat vilsen vad det gäller jobbet. Känns som om jag inte ens gått en utbildning. Allting är som bortblåst i huvudet känns det som. Men det är bara en overload. Och troligtvis att jag har prestationsångest då jag har majoriteten av ansvaret på jobbet nu, då jag går med två som är nya och som jag får hjälpa en hel del. Och där dom vänder sig till mig med saker. Och jag som redan hade press på mig själv innan från min sida.
Känns bara slm att det ät väldigt mycket som händer nu och jag har fått vatten över huvudet. Har återigen samma känsla som förut; att jag behöver sätta mig och läsa igenom ALLA kursböcker. Och det är skitbra att jag då är i en mixad period och ska vara på jobbet, men inte direkt som att jag kan sjukskriva mig i morgon då det är helg. Får helt enkelt ta en sak i taget, minimalt med intryck (så gott det går) och sömn (vilket jag inte kommer få mycket inatt) och återhämtning. Och eventuellt plugg när jag är ledig.
Och jag blir förvirrad av att läsa min egen text här.....

English: 

Oh yeah I don't know where to start anywhere. It's so much like swirling around in my head. I am probably in a mixed episode, I feel upset but have a lot of anxiety and sometimes think about suicide.

There is so much at work too, and so much is happening privately with the seizures, and talk about maybe we should be more in the family soon. (Which I'm happy about)

I honestly feel lost in the job. Feels like I haven't even attended an education. Everything is as blown away in the head it feels like. But that's just an overload. And probably because I have a performance anxiety because I have the majority of responsibility at work now, when I go with two who are new and who I get to help a lot. And there they turn to me with things. And I who already had pressure on myself before on my part.

It just feels like there's a lot going on now and I've got water over my head. Again have the same feeling as before; that I need to sit down and read through ALL the course books. And it is good that I am then in a mixed period and should be at work, but not immediately as I can take sick leave tomorrow when it is weekend. May simply take one thing at a time, minimal with impressions (as good as possible) and sleep (which I will not get much tonight) and recovery. And possibly study when I'm free.

And I get confused by reading my own text here .....

Uppföljning av anfallen (monitoring the attacks)

Nu har jag fått akutremisser efter att jag varit på akuten fler gånger. Har fått 8 anfall under ca 3 veckor och fått göra en skiktrötgen av hjärnan och nu även EEG, där jag fick ett anfall också.
Jag får svar om ca 2 veckor vad EEG visade. Det känns nervigt, och uppenbarligen hade jag gått och spänt mig över det här och gått på restbatteri för jag sov i ca 17 timmar efteråt.
Min chef är nu också informerad om det här, och jag har sagt som till alla andra att de misstänker att det är epilepsi, och att jag har medicin för det.
Oavsett om det är somatisk epilepsi, eller om det är psykisk epilepsi, så får jag ändå anfall, och det är ingen som behöver veta den bakomliggande orsaken.
Det känns ändå bra på jobbet numera, det känns som om jag kommit in i gänget på arbetet, och som om jag börjar känna mig bra där, trots mina anfall. Och jag hoppas och tror att dem ska förlänga mitt kontrakt där.
Nu ska jag faktiskt ta och sätta mig och plugga lite, och förbättra mitt minne lite grann. 

English: 

Now I have received emergency recitals after I have been to the emergency room several times. Has received 8 seizures for about 3 weeks and has had to make a tomography of the brain and now also EEG, where I got a seizure too.

I get answers about 2 weeks what EEG showed. It feels nervous, and obviously I was tense over this and went on a residual battery because I slept for about 17 hours afterwards.

My boss is now also informed about this, and I have said to everyone else that they suspect it is epilepsy, and that I have medicine for it.

Whether it is somatic epilepsy, or if it is mental epilepsy, I still get seizures, and no one needs to know the underlying cause.

It still feels good at work nowadays, it feels like I have entered the gang at work, and as if I am starting to feel good there, despite my attacks. And I hope and believe that they will extend my contract there.

Now I should actually take and study a bit, and improve my memory a little bit.

Ytterligare anfall (more attacks)

Jag har fått ytterligare 3 anfall efter att jag var på akuten. Inte lika kraftiga dock. Min psykiatriläkare är dock väldigt tveksam till att det här ska vara psykogent, och var inte så väldans glad på läkaren på akuten, och uppmanade mig att söka akut igen om inte anfallen minskar.
Fick dock berätta för min arbetsledare om det här, men jag sa att läkaren på akuten misstänker att det är epilepsi och att jag fått medicin för det. Det är ju halva sanningen även om det inte är hela.
Nu ska jag bara berätta för min chef också, och hoppas att hon inte sparkar mig.
Jag är livrädd för att få ett nytt anfall och har i stort sett brytit ihop efter varje gång. Jag förlorar ju faktiskt kontrollen över min egen kropp. Men nu har jag gjort ett armband där det står "anfall" på, utifall det skulle hända ute bland folk.
Utöver det så har det psykiska måendet försämrats igen, jag var hypoman under ca två dygn under veckan men nu känns det som att det vänder och börjar gå nedåt.

English: 

I've had another 3 attacks after I was in the emergency room. Not as powerful though. However, my psychiatrist doctor is very doubtful that this should be psychogenic, and was not so fond of the doctor in the emergency room, and urged me to seek emergency again if the attacks did not decrease.

However, I got to tell my supervisor about this, but I said that the doctor in the emergency room suspects that it is epilepsy and that I received medication for it. It is half the truth even if it is not the whole.

Now I'm just going to tell my boss too, and hope she doesn't kick me.

I am terrified of getting a new attack and have broken down after each time. After all, I actually lose control of my own body. But now I have made a bracelet where it says "seizure", in case it would happen out among people.

In addition to that, the psychic mood has deteriorated again, I was hypomanic for about two days during the week but now it feels like it is turning and starting to go down.

Form av Anfall (Some form of Attack)

Ja, ikväll fick jag reda på hur dåligt man kan må och hur utsatt man verkligen kan vara. Jag fick något form av anfall på jobbet. På akuten sa dem att det var panikångest, men jag har aldrig tidigare upplevt sådant här vid panikångest. Det tjöt i öronen, synfältet vart svart utöver blinkande ljus och mitt huvud och arm rörde sig av sig själv i krampande rörelser, och jag var fullt medveten bara att jag inte kunde göra något.
Kollegorna skickade mig direkt till akuten och fick dock vänta fint på en läkare. Klart dem säger panikångest när dem inte hittar något fel efter 5 timmar.

English: 

Yeah, tonight I found out how bad you can feel and how exposed you can really be. I got some kind of attack at work. In the emergency room, they said that it was a panicattack, but I have never before experienced things like this during a panicattack. It rang in the ears, the field of vision was black in addition to flashing lights and my head and arm moved by themselves in convulsive movements, and I was fully aware that I could not do anything.

The colleagues sent me directly to the emergency room and got to wait for a doctor. Clearly they say panicattack when they find no fault after 5 hours.

Symptom och psykiskt mående (symptoms and mentaly mood)

Jag känner mig fortsatt gravid med olika symptom som tyder på det. Nu har jag gjort två olika gravtest vid olika dagar och jag är osäker på resultat. Det visar svaga linjer av positivt, men jag vet inte om det är falskt positivt för att jag får för mig att jag ser svaga streck.
Jag får se till att testa mig igen om en vecka och se vad resultatet blir.
Jag ska till gynekologen om ca två veckor av en annan annledning, så får ta upp det då att jag känner mig gravid.

Utöver det så har jag fortsätta besvär av "hallucinationer" och hypomanisk mående som gör mig väldigt energifylld till nivån att jag är rastlös när jag sitter still. Men även ångesten är ökad. Och jag har stundvis svårt att skilja mina hallucinationer från verkligheten då det är oftast i situationer när andra pratar med mig i verkligheten.
Min läkare rekommenderade att jag ska börja med mediciner igen under ett telefonsamtal, och jag gick motvilligt med på det. Eftersom det är inte bra att jag är gräns psykotisk och hallucinationerna skrämmer mig en del.
Så nu har jag börjat med svag dos av medicineringen för att se om det hjälper något.

Utöver det går det bra på jobbet. Det känns super bra även om jag inte alltid mår bra på jobbet med mitt eget bagage, men jag skjuter det åt sidan när jag är där. Jag är inte där för mitt mående utan för att hjälpa mina kunder

English: 

I still feel pregnant with different symptoms suggesting it. Now I have done two different pregnancy tests on different days and I am uncertain about results. It shows weak lines of positive, but I do not know if it is false positively because I get to see that I see weak lines.

I'll get to try again in a week and see what the result is.

I am going to the gynecologist in about two weeks of another annoyance, so may take it up then that I feel pregnant.

Besides that, I have continued trouble with "hallucinations" and hypomanic thinking that makes me very energetic to the level that I am restless when I sit still. But even the anxiety is increased. And I sometimes find it difficult to distinguish my hallucinations from reality as it is usually in situations when others talk to me in reality.

My doctor recommended that I start medication again during a phone call, and I reluctantly agreed to it. Because it is not good that I am a limit psychotic and the hallucinations scare me a lot.

So now I have started with a weak dose of medication to see if it helps.

Besides that, it works well at work. It feels super good even though I don't always feel good at work with my own bagage, but I shoot it aside when I'm there. I am not there for my purpose but for helping my customers

Gravtest och psykiskt mående (pregancy test and pshycic mood)

Jag gjorde ett gravtest igår. Hormonerna borde vara tillräckligt höga för att ge utslag på ett test enligt min beräkning. Testet visade negativt. Och jag vart riktigt ledsen. Jag trodde inte jag skulle bli ledsen eftersom jag hoppades på att det skulle vara negativt, men uppenbarligen ville jag att det skulle vara positivt.
Får se om en vecka ifall min mens dyker upp eller inte. Är lika bra att jag inte är gravid ändå. Eftersom jag inte har tillräckligt med arbetsdagar för att få en bra föräldrapenning sen. Och dessutom att jag inte är stabil i mitt mentala mående än för att bli gravid. Jag vill gärna vara så stabil som möjligt psykiskt när jag är gravid.

Utöver det här så har jag märkt sista tiden att jag hör saker igen, som jag tror är på riktigt, fast ingen annan hör det. Eller att jag tror att någon i min närhet säger något, fast dom inte gör det.
Det här är inte bra, att jag tror jag hör saker och att det är på riktigt, fast det inte är det. Att jag inte kan skilja på det.
Det här har fått mig att börja fundera på om jag borde börja med mediciner igen. Men samtidigt så vill jag ha livskvalité. Och hittills har jag inte fått det när jag haft mediciner. Men ska jag må dåligt? Eller ska jag gå på mediciner och inte kunna leva mitt liv?
Hittills har jag inte hittat något mellanläge där det är bra. Dessutom, om jag blir gravid när jag går på mediciner så är det återigen risk att jag skadar fostret med medicinerna på olika sätt. Och jag vill verkligen inte skada fler barn på det sättet. Det är ju därför jag fått göra abort tidigare. Men ett foster blir ändå påverkat på negativa sätt om jag mår dåligt psykiskt under en graviditet. Det här känns som pest eller kolera situation. 

English: 

I did a pregnancy test yesterday. The hormones should be high enough to give a test result in my calculation. The test showed negative. And I was really sad. I didn't think I would be sad because I was hoping it would be negative, but obviously I wanted it to be positive.

May see in a week if my period turn up or not. It's just as good that I'm not pregnant anyway. Because I do not have enough working days to get a good parental allowance then. And also that I am not stable in my mental gait than to get pregnant. I want to be as stable as possible mentally when I am pregnant.

In addition to this, I have noticed lately that I hear things again, which I think is real, though no one else hears it. Or that I think someone in my vicinity says something, though they do not.

This is not good, I think I hear things and that it is for real, though it is not. That I cannot distinguish it.

This has made me start thinking about whether I should start taking medicines again. But at the same time, I want quality of life. And so far I haven't had it when I had medications. But should I feel bad? Or should I go on medication and not be able to live my life?

So far I have not found any intermediate position where it is good. Also, if I get pregnant when I go on medication, it is once again the risk that I will harm the fetus with the medicines in different ways. And I really don't want to hurt more babies that way. That's why I have had to abort earlier. But a fetus is still affected in a negative way if I feel ill mentally during a pregnancy. This feels like be between the devil and the deep blue sea.

Avtal! (Agreement!)

Nu har jag skrivit avtal! Jag har ett jobb!
Berättade även att jag är tillgänglig redan nu för jobb, då läraren behöver tid på sig att rätta våra uppgifter osv innan examen.
Så jag går på intro redan den 20: onde.

Jag är ganska så orolig också, eftersom jag sista tiden har glömt mina p-piller vid flera olika tillfällen. Det här känns ju inte lovligt direkt.
Vi får se om min mens dyker upp om 2 veckor ca.
Jag tror också att jag psykar mig själv, jag känner att jag har en del graviditets-symptom också, och enligt min beräkning är jag i ca v 3 om jag är gravid. Då borde man ju kanske ha symptom egentligen, men jag kan ju inbilla mig också eftersom jag är nojjig. Får se om min mens dyker upp. 

English:

Now I have signed an agreement! I have a job!

Also told her that I am available now for jobs, since the teacher needs time to correct our tasks etc. before graduation.

So I go on intro already on the 20th.

I'm pretty worried too, because lately I have forgotten my birth control pills on several different occasions. This doesn't feel legal right away.

We'll see if my period pops up in 2 weeks approx.

I also think that I am pshycing myself, I feel that I have some pregnancy symptoms as well, and according to my calculation I am in about v 3 if I am pregnant. Then maybe I should have symptoms really, but I can imagine myself because I am kinda worried. May see if my period shows up.

Telefonsamtal (phonecall)

Idag ringde arbetsgivaren från Socialpsykiatrin och hon vill skriva avtal med mig!
Jag är så överlycklig och jag började i princip gråta efter samtalet. Det här är mitt första riktiga jobb sen jag vart sjuk med mina diagnoser. Jag kan inte fatta det!
Jag ska dit och skriva avtal på fredag, och jag är i stort sett tillgänglig redan nu för att börja jobba. Det här är så jävla grymt! 

English:

Today the employer called from the Social Psychiatry and she wants to sign an agreement with me!

I am so overjoyed and I basically started crying after the conversation. This is my first real job since I was ill with my diagnoses. I can't understand and get a grip of it!

I'm going there and writing an agreement on Friday, and I'm pretty much available now to start working. This is so damn awesome!

Varit på intervjuer (Been on interviews)

Det kändes bra på intervjun i torsdag och vart runtvisad och presenterad för resten av personalen osv. Men det som inte kändes bra var att arbetsgivaren ville signa mig på ett avtal som vårdbiträde eftersom jag inte fått mitt diplom än. (Vilket jag får om en månad).
Såhär i efterhand är jag förbannad. Jag har ändå kämpat i över två år för min yrkestitel, så vill någon ta det ifrån mig. Jag har inget emot vårdbiträden, men jag är undersköterska inte något annat. Nej tack. Ni kan ge erat jobb till någon annan då.

Var förresten på intervju igår på Socialpsykiatrin (Och hade panikångest över det natten innan också) och det gick superbra! Arbetsgivaren var väldigt nöjd och sa att hon ville skriva avtal med mig också, efter att hon pratat med mina referenser.
Kändes för övrigt som att jag bullshitade henne lite grann under intervjun när hon frågade om min historia med psykisk ohälsa. Och jag förklarade lite grann om Utmattningssyndrom som jag haft i samband med en jobbig tid med min mamma (har haft Utmattningssyndrom, men inte exakt så) och jag berättade inget om mina andra diagnoser. Jag har ingen skyldighet att göra det om det inte påverkar mitt arbete, och det gör det inte. De påverkar istället mitt privatliv. Dessutom har inte en arbetsgivare med min sjukdomshistoria att göra, det är privat. Och man ska skilja på arbete och privat. Så jag förde henne lite bakom ljuset, men med grund. Tänker inte heller bli förminskad och nedvärderas pga mina diagnoser, även om hon jobbar inom Socialpsykiatrin så borde hon inte vara dömande, men man ska aldrig ta det för givet. Så den intervjun kändes bra. Fick även ett mail på kvällen från min lärare om att han pratat med henne!

Utöver det här så har jag känt mig slutkörd psykiskt. Så fort jag ska göra ansträngande saker som kräver mig uppmärksamhet och fokus, så är det som om min kropp reagerar med någon slags panik. Jag får hjärtklappning, oro, skakar och fryser.
Jag måste ta det lugnare och ta hand om mig själv (börjar bli uttjatat att jag säger så). Inte för att jag vet vad som orsakar de här psykiska besvären, men får arbeta förebyggande.
Hade dessutom en mardröm för en vecka sedan. Den mardrömmen slutade med att jag rev sönder min arm i sömnen med naglarna.... 

English: 

It felt good at the interview this Thursday and was all around and presented to the rest of the staff etc. But what did not feel good was that the employer wanted to sign me up for a contract as a care assistant because I did not receive my diploma yet. (Which I get in a month).

So afterwards I am pissed off. I have been struggling for over two years for my professional title, so someone wants to take it away from me. I have nothing against care assistants, but I am not a care assistant. No thanks. You can give your job to someone else then.

By the way, was on an interview yesterday at Social Psychiatry (And had panic anxiety over it the night before too) and it went great! The employer was very pleased and said that she wanted to sign an agreement with me, too, after she talked to my references.

I felt like I bullshited her a little bit during the interview when she asked about my history of mental illness. And I explained a little about Fatigue Syndrome that I had in connection with a hard time with my mother (has had fatigue syndrome, but not exactly so) and I told nothing about my other diagnoses. I have no obligation to do so unless it affects my work, and it does not. Instead, they affect my privacy. In addition, an employer with my medical history does not have it, it is private. And one should distinguish between work and private. So I brought her a little behind the light, but with reason. Will not be reduced and downgraded because of my diagnoses, even if she works in Social Psychiatry so she should not be judgmental, but you should never take it for granted. So that interview felt good. Also got an email in the evening from my teacher that he talked to her!

In addition to this, I felt psychologically exhausted. As soon as I do strenuous things that require me attention and focus, it is as if my body reacts with some kind of panic. I get palpitations, anxiety, shakes and freezes.

I have to take it slower and take care of myself (starting to get worn out that I say so). Not because I know what causes these mental disorders, but must work preventively.

Also had a nightmare a week ago. That nightmare ended up tearing my arm in my sleep with my nails.

Arbetsintervju (workinterview)

Nu har jag haft panikångest i över 12 timmar ca. Jag har nog mest panik över arbetsintervjuer, men också att det har varit så mycket sista tiden. Gjort 3 olika examens uppgifter på två dygn, sökt jobb, varit i skolan, och hur det var under min APL.
Pratade med min lärare om det här och han förklarade att många elever har kommit från den APL-platsen och gråtit. Och att jag inte ska ta åt mig av dem eftersom dom bara känner sig hotade av mig då jag har en högre utbildning.
Bråkade med mamma igår också. Hon vill bara att alla ska rätta sig efter hennes orimliga krav, så jag vart arg på henne. Igen.
För övrigt så pratade jag med en psykolog på videosamtal häromdagen, och hon förklarade för mig att det inte alls är ovanligt med prestationsångest och dåligt mående vid förändringar oavsett om det är positiv eller negativ förändring. Hon nämnde även att jag kanske har SÄ (selektiv ätstörning), vilket * nämnde att han läst en artikel om. Den här diagnosen verkar stämma på mig efter att jag läst på.
Nu ska jag förbereda mig inför intervjun och försöka äta lite frukost

English: 

Now I have had panic attacks for over 12 hours approxy. I probably have most panic over work interviews, but also that it has been so much lately. Made 3 different degree assignments in two days, applied for a jobs, been in school, and how it was during my APL.

Talked to my teacher about this and he explained that many students have come from that APL site and cried. And that I should not care about them because they just feel threatened by me since I have a higher education.

I got so tired of mum yesterday too. She just wants everyone to adhere to her unreasonable demands, so I was angry with her. Again.

I talked to a psychologist on video conversations the other day, and she explained to me that it is not at all unusual with performance anxiety and poor attitude when it comes to changes regardless of whether it is positive or negative change. She also mentioned that I might have SÄ (selective eating disorder), which * mentioned that he read an article about. This diagnosis seems to match me after I read on.

Now I have to prepare for the interview and try to have some breakfast.