Igår spenderade jag tid med att räkna * puls. Inte för att jag var orolig. Utan mer att jag försökte hänga kvar vid något som betyder mer än mig själv. Just nu, och i den stunden, så är * mer värd än mig.
Jag smider planer tillsammans med rösterna i huvudet, för hur jag bäst kan ta livet av mig. Jag ska göra det på ett effektivt sätt och fixa lite grejer utan att det blir för mycket jobb efteråt för *. Begravning, att han inte har några skulder att betala av, se till så ambulansen eller så hittar mig innan han gör det, och självklart ett brev där jag förklarar att jag är ledsen över att jag försvann i förväg från honom. Men att jag inte orkade längre.
Jag smider planer tillsammans med rösterna i huvudet, för hur jag bäst kan ta livet av mig. Jag ska göra det på ett effektivt sätt och fixa lite grejer utan att det blir för mycket jobb efteråt för *. Begravning, att han inte har några skulder att betala av, se till så ambulansen eller så hittar mig innan han gör det, och självklart ett brev där jag förklarar att jag är ledsen över att jag försvann i förväg från honom. Men att jag inte orkade längre.
English:
Yesterday I spent time counting *'s heart rate. Not because I was worried. No more trying to stick to something that means more than myself. Right now, and at this moment, * is worth more than me.
I do plans together with the voices in my head, for how I can best kill myself. I'll do it efficiently and fix some stuff without it being too much work afterwards for *. Burial, that he has no debts to pay off, make sure the ambulance or so find me before he does, and of course a letter explaining that I am sorry that I disappeared in advance from him. But that I couldn't cope anymore.
No comments:
Post a Comment