Gravtest och psykiskt mående (pregancy test and pshycic mood)

Jag gjorde ett gravtest igår. Hormonerna borde vara tillräckligt höga för att ge utslag på ett test enligt min beräkning. Testet visade negativt. Och jag vart riktigt ledsen. Jag trodde inte jag skulle bli ledsen eftersom jag hoppades på att det skulle vara negativt, men uppenbarligen ville jag att det skulle vara positivt.
Får se om en vecka ifall min mens dyker upp eller inte. Är lika bra att jag inte är gravid ändå. Eftersom jag inte har tillräckligt med arbetsdagar för att få en bra föräldrapenning sen. Och dessutom att jag inte är stabil i mitt mentala mående än för att bli gravid. Jag vill gärna vara så stabil som möjligt psykiskt när jag är gravid.

Utöver det här så har jag märkt sista tiden att jag hör saker igen, som jag tror är på riktigt, fast ingen annan hör det. Eller att jag tror att någon i min närhet säger något, fast dom inte gör det.
Det här är inte bra, att jag tror jag hör saker och att det är på riktigt, fast det inte är det. Att jag inte kan skilja på det.
Det här har fått mig att börja fundera på om jag borde börja med mediciner igen. Men samtidigt så vill jag ha livskvalité. Och hittills har jag inte fått det när jag haft mediciner. Men ska jag må dåligt? Eller ska jag gå på mediciner och inte kunna leva mitt liv?
Hittills har jag inte hittat något mellanläge där det är bra. Dessutom, om jag blir gravid när jag går på mediciner så är det återigen risk att jag skadar fostret med medicinerna på olika sätt. Och jag vill verkligen inte skada fler barn på det sättet. Det är ju därför jag fått göra abort tidigare. Men ett foster blir ändå påverkat på negativa sätt om jag mår dåligt psykiskt under en graviditet. Det här känns som pest eller kolera situation. 

English: 

I did a pregnancy test yesterday. The hormones should be high enough to give a test result in my calculation. The test showed negative. And I was really sad. I didn't think I would be sad because I was hoping it would be negative, but obviously I wanted it to be positive.

May see in a week if my period turn up or not. It's just as good that I'm not pregnant anyway. Because I do not have enough working days to get a good parental allowance then. And also that I am not stable in my mental gait than to get pregnant. I want to be as stable as possible mentally when I am pregnant.

In addition to this, I have noticed lately that I hear things again, which I think is real, though no one else hears it. Or that I think someone in my vicinity says something, though they do not.

This is not good, I think I hear things and that it is for real, though it is not. That I cannot distinguish it.

This has made me start thinking about whether I should start taking medicines again. But at the same time, I want quality of life. And so far I haven't had it when I had medications. But should I feel bad? Or should I go on medication and not be able to live my life?

So far I have not found any intermediate position where it is good. Also, if I get pregnant when I go on medication, it is once again the risk that I will harm the fetus with the medicines in different ways. And I really don't want to hurt more babies that way. That's why I have had to abort earlier. But a fetus is still affected in a negative way if I feel ill mentally during a pregnancy. This feels like be between the devil and the deep blue sea.