Vi åkte iväg med * farbror och gudmor i deras nya husvagn, på en liten roadtrip.
Den var såååå mysig!
Vi åt god mat och hade det jättetrevligt, lyssnade på musik och bara allmänt mådde bra. Nackdelen var dock att jag jämnt är så ständigt trött på mina mediciner att jag var tvungen att gå upp på loftet och sova en stund.
Det roligaste ögonblicket (och läskigaste) var nog när * farbror körde över några gupp på vägen så både vi, och allting annat i husbilen flög omkring. Men fy fan vad vi garvade åt det sen.
Har dock fortfarande ont i svanken efter det då jag fick stegen till loftet i ryggen haha.
Och jag har fått massvis med baby-garn av * gudmor, så nu kan jag virka massvis med babysaker till min brudtärna. Hon är ju på smällen nu btw! Jag ser fram emot det, samtidigt som jag är sååå avundsjuk.
Jag vill ju också ha en liten bebis med *.
Men det känns som om det aldrig kommer hända. Dels för min sjukdom. Jag kommer alltid behöva äta mediciner och ingen av medicinerna är riskfria att ta när man är gravid. Jag tänker inte riskera att mitt barn blir missbildat, eller får gomspalt, eller blir handikappat. Eller dör i magen. Bara för att jag ska må bra under graviditeten? ALDRIG i min fot att jag tänker riskera mitt barn hälsa för att jag ska må bra. Å andra sidan, om jag slutar med medicinerna när jag ska bli gravid så finns det ju en stor risk att jag hamnar i psykos eller svänger i mående rejält och kraschar igen. Och hamnar på psyk.
Och för att inte tala om förlossningsspykos eller förlossningsdepression, då bipolära (eller alla med affektiva sjukdomar) löper 60% större risk att få det vid en förlossning. Och speciellt om man slutat med sina mediciner för att kunna bli gravid...
Så OM det någonsin kommer på världskartan att jag och * MÖJLIGTVIS kan bli gravida så kommer jag vara den lyckligaste ever!
Och ja, jag känner mig smått uppåtvarvad nu... klockan är halv två på natten och jag har inte tagit min kvällsmedicin. Jag måste få ordning på dygnet igen. Jag sover i snitt 12 timmar på mina kvällsmediconen och det förstör mina dagar totalt. Så ibland får jag stå ut med att dygna. Riskabelt jag vet...
English:
Yesterday was a good day.
We went away with * uncle and godmother in their new caravan, on a small roadtrip.
It was soooo cozy!
We ate good food and had a lot of fun, listened to music and only generally felt good. The downside was, however, that I was so tired of my medication that I had to go upstairs and sleep for a while.
The funniest moment (and scary) was enough when * uncle drove over some bumps along the way so both we and everything else in the camper flew around. But, fuck, what we laughed for it later.
However, I still have a bad sleep after that when I got the steps to the sleepingloft in the back haha.
And I have received a lot of baby yarns from * Godmother, so now I can work massively with baby stuff for my bridesmaid. She's knocked up now btw! I'm looking forward to it, while I'm so jealous.
I also want a little baby with *.
But it feels like it will never happen. Partly for my illness. I will always need medication and none of the medicines are risk-free to take when you are pregnant. I do not intend to risk my child being malformed, or getting cleft palate, or getting disabled. Or dying in the stomach. Just because I'll feel good during my pregnancy? NEVER in my foot that I'm going to risk my child's health to make me feel good. On the other hand, if I stop taking the medication when I'm going to get pregnant, there's a great risk that I get into psychosis or swing a lot and crash again. And end up on psych.
And not to mention postpartumpsychosis or postpartumdepression, when bipolar (or all with affective diseases) is 60% more likely to get it during childbirth. And especially if you stopped taking drugs to get pregnant ...
So IF it's ever come on the world map that I and * POSSIBLY can get pregnant, I'll be the happiest ever!
And yes, I feel a little upwards now ... it's half past two and I have not taken my evening medicine. I have to get back to the clock again. I sleep on average for 12 hours on my evening meds and it totally ruins my days. So sometimes I need to skip sleep. Risky I know
No comments:
Post a Comment