Möte med försäkringskassan (meeting with the insurance fund)

Nu har man varit på möte med försäkringskassan om aktivitetsersättning.
Dom kan förmodligen inte hjälpa, dom tror det kommer bli avslag på min ansökan. Dels för att jag räknas numera som "arbetsför" då jag har pluggat 100 % innan jag var tvungen att hoppa av pga psykisk ohälsa. Och dels för att min läkare har ett sånt "fattigt" utlåtande.
Det tog mig alltså 1 månad att få tag på min ordinarie läkare (där alltså tidigare tillfälliga läkare tyckte det var bäst om min ordinarie läkare skrev ett utlåtande).
Så jag sitter där och förklara om mina problem:
Svårigheter med hygien och kundvård
Svårigheter att laga mat, äta, handla
Svårigheter att städa, tvätta
Orkeslöshet/ likgiltighet
Paranoia (extrem ibland)
Minnesproblem, desorienterad
Mani, depression
Svälmordtankar  (och planer som inte genomförs)
PTSD, stress
Sömnsvårigheter
Panikattacker, social fobi
Hjärtklappningar, tryck över bröstet, huvudvärk, illamående, kräkningar, diarré, andnöd, snurrighet, klumpighet, tunnelseende, stela muskler.

Kan säkert komma på flera saker som är fel på mig. Men det kvittar.
Går i alla fall med gråten upp i halsen därifrån. Då det kändes som om att jag äntligen kunde få någon slags hjälp med ekonomin. Då socialen uppenbarligen inte vill försörja mig när jag är gift. Jag fick inte ens vara lycklig som nygift innan socialen skulle påpeka att jag "minsann är gift och då kan väl din man försörja dig?"
Han har tyvärr så mycket utgifter att han inte kan försörja mig. Och det har inte socialen något överseende med. Tydligen.
Så vi ska alltså leva på nudlar, soppa, och mat från kyrkan OCH hamna hos kronofogden pga min sjukdom?
Så jävla less på det här... verkligen bakslag nu, och har inte så lyckliga tankar just nu heller...

English:

Now you have been in a meeting with the insurance fund for activity compensation.

They probably can not help, they think there will be a rejection of my application. Partly because I count now as "working" when I have study 100% in pase before I had to jump off because of mental health. And partly because my doctor has such a "poor" statement.

It took me a month to get my regular doctor (where former temporary doctors thought it was best if my regular doctor wrote a statement).

So I'm sitting there and explaining about my problems:

Difficulties with hygiene and customer care

Difficulties to cook, eat, shop

Difficulties to clean, wash

Powerlessness / Indifference

Paranoia (extreme sometimes)

Memory problem, disoriented

Mania, depression

Suicidethoughts (and plans not implemented)

PTSD, stress

Insomnia

Panic attacks, social phobia

Heart palpitations, chest tightness, headache, nausea, vomiting, diarrhea, shortness of breath, swelling, lumpiness, thinness, stiff muscles.

Can certainly come across several things that are wrong with me. But it does not matter.

In any case, i goes with the cry up in the throat from there. I felt like I could finally get some kind of help with the economy. When the social obviously does not want to support me when I'm married. I did not even have to be happy as a newlywed before social mentioning that I'm "married and maybe your husband can help you? "

Unfortunately, he has so much expenses that he can not support me. And that does not have a sense of sociality with society. Apparently.

So we will live on noodles, soup, and food from the church AND end up at the bailiff because of my illness?

So damn less on this ... really setback now, and do not have such lucky thoughts right now either ...