Ångest (anxiety)

Återigen ligger jag här i sängen med ångesten som ett stryptag runt halsen.
När ska detta ta slut? Kanske om jag tar mer mediciner så slipper jag detta? Eller om jag skär mig? Eller ännu bättre, om jag tar en överdos? Proppar mig full med alla dom där medicinerna jag har liggandes i en plastpåse precis inom räckhåll.
Eller om jag går ut i köket och hittar den vassaste kniven och hugger mig i bröstkorgen? Och hoppas att jag träffar rätt?
  Jag vet inte. Jag vet ingenting längre. Jag vet bara att jag är så trött. Så orkeslös.
Mina dagar går ut på att ligga i sängen och glo in i tvskärmen. En kaffepaus och några toalettbesök. Försöka få i mig något att äta på kvällen trots att det är smaklöst och växer i munnen. Trots att jag är äcklad så kan jag inte stilla denna hunger jag känner inombords. Sen får vi inte glömma dom här medicinpauserna under dagen också.
DET är vad mitt liv består av numera.
  Jag känner ingen glädje i att göra något. Allt känns grått och tråkigt. Trots det känner jag mig så rastlös, det är ångesten som gör mig rastlös. Måste fokusera på något när jag har ångest. Alltså blir det att stirra in i Tv:n eftersom orken att göra något annat inte finns.
  Men på nätterna, när jag försöker sova, så känner jag ångesten, som iskalla fingrar över kroppen. Den sliter i mig. Kryper under skinnet. Sliter iväg luften från min mun. Får hjärtat att rusa. Trycker sönder min bröstkorg. Får hela rummet att snurra.
Här ligger man uppkrupen till en boll och kväver gråten i halsen igen.
När ska detta ta slut?

English: 

Again, I'm lying in bed with my anxiety like a streak around the throat.

When will this end? Maybe if I take more medication, I will get rid of this? Or if I cut myself? Or better if I take an overdose? Stuff me up with all those medications I've have in a plastic bag just within reach.

Or if I go to the kitchen and find the lagest knife and stab me in my chest? And hope I get it right?

I do not know. I know nothing anymore. I just know that I'm so tired. So powerless.

My days are about to lie in bed and stare in the tv screen. A coffee break and some toilet visits. Try to get me something to eat in the evening, despite it being tasteless and growing in my mouth. Even though I'm disgusted, I can not stand this hunger I know inside. Then i shall not forget these medication breaks during the day as well.

That's what my life consists of nowadays.

I feel no pleasure in doing something. Everything feels gray and boring. Nevertheless, I feel so restless, it's the anxiety that makes me restless. Must focus on something when I have anxiety. So it's gonna get into the tv because the feel to do something else is not there.

But at night, when I try to sleep, I feel the anxiety, like ice-cold fingers over the body. It hurts in me. Crawling under the skin. Tears away the air from my mouth. Gets the heart to rush. Breaking my chest. Gets the whole room spinning.

Here lay lie like a ball and stifle the cry in your throat again.

When will this end?