Börjat "jobba" igen (started "working" again)

Jag har börjat jobba igen. Som telefonvärdinna. Det är ett jobb även om det inte är mycket betalt. Och jag kan inte direkt använda det som referens när/om jag ska söka andra jobb.
Jag vart trött på skiten, att inte ha råd att köpa mat, betala räkningar, betala hyra osv osv.
Så jag tog saken i egna händer nu.
Dock känner jag ångesten smyga sig på inför varje arbetspass, som jag får klämma in när ingen här hemma kan få mig ur fokus, och jag försöker svälja den så gott det går inför när nästa kund ska ringa.
Ja, jag vet. Jag ska inte klaga. Men jag hade inte direkt mycket att välja på. 1. Fortsätta vara miserabel och en fattig förlorare. 2. Res på dig kvinna, ta tag i smutsgörat och får bort skiten.
Så. Ja, nu sitter jag här. Jag jobbar som telefonvärdinna, och det är inte direkt något man kan skryta om. Jag tycker faktiskt om det, det känns bra på något sätt som jag inte kan förklara.
Men det känns ändå tungt att bära "skiten". Jovisst jag valde själv att dra igång det här och försöka tjäna pengar, då ingen myndighet vill ta sig än mig. Hamnat mellan stolarna som sagt. Man får göra något själv om man vill få det gjort, right?
Ändå så kan jag inte bli kvitt min ångest som säger "få det gjort bara" "va inte feg nu, du vågat visst ta livet av dig".
Och samtidigt ska man sitta och vara trevlig mot kunder i telefon...

English: 

I have started working again. As a telephone hostess. It's a job even if it's not very much paid. And I can not directly use it as a reference when / if I will search for other jobs.

I was tired of the shit, unable to afford to buy food, pay bills, pay rent etc etc.

So I took things in my own hands now.

However, I feel the anxiety sneaking in front of each workout, which I can pinch when no one at home that can get me out of focus, and I try to swallow it as much as it gets when the next customer calls.

Yes I know. I am not going to complain. But I did not have much to choose from. 1. Continue to be miserable and a poor loser. 2. Get up woman, grab the shit and get it done.

So. Yes, now I'm here. I work as a telephone hostess, and it is not immediately something you can brag about. I really like it, it feels good in some way that I can not explain.

But it still feels hard to wear the "shit". Thankfully, I chose to start this and try to earn money, since no government wants to get me. Hammered between the chairs as said. You have to do something yourself if you want to get it done, right?

Nevertheless, I can not get rid of my anxiety saying "get it done alredy" "do not be shy now, you dared to kill you."

And at the same time you should sit and be nice to customers on the phone ...