Jag kommer dö (I will die)

Nu har jag varit på vc fyra gånger den här veckan. Pga sårvård och blodprov.
Jag har kliat upp så mycvket sår på mina ben som inte slutade vätska. Jag fick byta strumpor hela tiden och fastnade i byxor. Jag trodde det var en mild infektion, men det vätskar bara ovanligt mycket.
Jag har alltså ett nytt självskadebeteende nu och inte bara ett återfall.Jag känner suget hela tiden.
Jag är rädd att min läkare inte kommer tro på mig, att jag mår dåligt, när jag träffar honom, eftersom jag ser frisk ut. Jag ser friskt ut när jag borstar håret, sminkar mig och har rena kläder. Men jag ändå ska dö av den här sjukdomen så kan jag lika gärna se bra ut när jag dör.
Jag får bestämma ett datum när jag ska dö. På något effektivt sätt. Mår jag inte bra det datumet så tar jag livet av mig.

english:

Now I have been to the health center four times this week. Due to wound care and blood tests.
I have been scratching so much wound on my legs that did not stop fluid. I had to change socks all the time and got stuck in pants. I thought it was a mild infection, but it just liquids unusually much.
I  have a new self-harm behavior now and not just a relapse. I feel the craving all the time.
I am afraid that my doctor will not believe me, that I am feeling bad when I meet him, because I look healthy. I look healthy when I brush my hair, make up and have clean clothes. But if I still have to die from this disease so I might as well look good when I die.
I have to set a date when I will die. In some effective way. If I don't feel good on that date, I'll kill myself.

Studerar på egen hand (study on my own)

Jag studerar, eftersom jag känner att jag inte minns något. Det är nog depressionen som spökar med min hjärna. Men det känns som att jag inte minns något av min utbildning, så jag studerar om allting igen.
Jag söker även jobb, men jag tror inte det är någon arbetsgivare som söker personal på 75%.
Min man fick även ta ett nytt lån, för att betala av sina skulder och så vi har lite pengar att röra oss med eftersom jag inte har något jobb.

English:

Im studying, cuz it feels like i cant remeber anything. Its probably the depression thats fucking with my brain. But it still feels lika i cant remeber my education, so im studying it all again.
And im also searching for work, but i dont think any employer want staff o75% worktime.
My husband even had to take another loan, so he could pay some depths and so we have some money to be able to have food and rent because i dont have a work.

Panik (Panic)

Jag är så satans trött hela tiden. Det är som om jag är helt tom på energi.
Jag har börjat äta en högre dos på D-vitamin nu. Det finns studier på att det kan hjälpa mot psykiska sjukdomar. Vi får hoppas att det bara är säsongen som ökar min trötthet. Eller så är det depressionen som orsakar det.
Jag fortsätter klösa mig själv. Det är som om jag släpper ut luften ur en ballong som ska explodera. Jag får tillfällig lättnad av att göra det. Men jag blir rädd. Snart kommer det bli att jag sitter med rakblad och skär mig. Jag vill inte hamna där igen.
Jag har också så grov panik. Jag måste söka jobb igen eftersom vi inte har någon mer ekonomi för att klara oss längre tid. Jag har panik över det eftersom jag kan inte jobba och må såhär. Hur ska jag kunna klara av det utan att krascha ännu mer? Det är ungefär som att kasta tändvätska på en brinnande eld.
Panik. Panik. Panik. Panik. 

English: 

I'm so damn tired all the time. It's as if I'm completely out of energy.

I have started eating a higher dose of vitamin D now. There are studies that it can help against mental illness. We can only hope that it is only the season that increases my fatigue. Or it is the depression that is causing it.

I continue to scratch myself. It's like letting the air out of a balloon thats about to explode. I get temporary relief from doing so. But I get scared. Soon it will be that I sit with the razor blade and cut myself. I don't want to end up there again.

I also got panic so much. I have to look for a job again because we have no more finances to cope with longer. I panic about it because I can't work and feel like this. How can I manage without crashing even more? It's kind of like throwing lighter fluid on a burning fire.

Panic. Panic. Panic. Panic.

Fuck off (Fuck off)

Jag blir så frustrerad!
Jag har varit sjukskriven nu över en månad och jag får ingen ekonomisk ersättning över huvudtaget! Inte från försäkringskassan och inte från socialförvaltningen heller. Dem tycker att jag ska skilja mig så får jag pengar annars kan ju min man försörja mig enligt dem. Är vi tillbaka på 1850 talet?!
Jag har gråtit och gråtit och klöst mig under lång tid nu.
Min man fick ta ett lån för att vi skulle kunna betala hyra och mat.
Helt sjukt att man inte ska få hjälp i ett välfärdssamhälle. Fuck off.
Och nu har jag fått sparken dessutom pga min psykiska ohälsa. Så jävla lämpligt. 

Ps. Min man skaffade mig en liten kattunge när jag kom hem från avdelningen (vilket han säger att han inte skulle gjort om han visste att vi skulle få sådana här problem)

English: 

I get so frustrated!

I have been on sick leave for over a month now and I do not receive any financial compensation at all! Not from the Social Security Office and not from the social services either. They think I should get divorced so I get money otherwise my husband can support me according to them. Are we back in the 1850s ?!

I have been crying and crying and scratching myself in panic for a long time now.

My husband had to take out a loan so we could pay rent and food.

Absolutely sick that you should not get help in a welfare society. Fuck off.

And now I have also been fired because of my mental illness. So fucking appropriate.

Ps. My husband got me a little kitten when I got home from the ward (which he shouldent have if we knew we should get this kind of problem)

Hemma från avdelningen (home from the pshyc ward)

Har varit hemma nu i ca en vecka. Vart utskriven för att jag inte längre har känslosammabrott. Så väldans typiskt att man inte får hjälp när man inte är sjuk, men man är för frisk för att få hjälp? Nu få ju min ordinarie psykiatri ta vid. Var där idag och träffade sjuksyster. Men nu ett annat problem. Jag får inte någon ersättning från försäkringskassan, eftersom jag inte haft arbete i ett halvår. Så nu får jag ingen hjälp där heller fast jag är sjuk.
Min sjuksyster hjälpte mig att skriva ut mitt läkarintyg som jag ska ta med mig till socialförvaltningen. Och hoppas att jag får igen ett försörjningsstöd.
Jag fick ett sammanbrott igår och klöst sönder mig igen. Och jag pratar inte om en liten rispa, utan klöst tills det blödde.
Det hjälper något. Det lindrar ångesten lite. Tillfälligt. Men bara tillfälligt

English: 

Have been home now for about a week. Been discharged because I no longer have emotional breakdowns. So typical that you don't get help when you're not sick, but you're too healthy to get help? Now my regular psychiatry needs to treat me. Was there today and met my nurse. But now another problem. I do not receive any compensation from the insurance fund, as I have not had work for six months. So now I get no help there even though I'm sick.

My nurse helped me print out my medical certificate which I will take with me to the social services department. And hope I get a support grant again.

I had a breakdown yesterday and I scratched myself again. And I'm not talking about a little scratch, but scratching until it bleed.

It helps something. It relieves anxiety a little. Temporarily. But only temporarily

Psykiatriakuten igen (pshyciatric emergency again)

Jag går igenom en kris varje gång jag hamnar i en depression. Det är som om jag får en chock av insikten att det kommer alltid vara såhär. Jag kommer fortsätta få episoder under hela mitt liv. Och det finns inget jag kan göra åt det.
Jag är just nu på en psykiatrisk avdelning, efter att sökt till psykakuten då jag skulle hoppa från balkongen. Det var som om min kropp rörde sig självmant. Men lyckades bryta det i sista sekund. Det är ju ett starkt varningstecken om kroppen går på automatik för att ta livet av sig.
Nu har jag varit på den här avdelningen i över en vecka och haft x antal nervsammanbrott och gråtit och klöst sönder mig själv. Har även fått börja med antidepressiva nu också. Kändes något lättare att andas och inte så känslosamma utbrott. Kan kanske vara därför det är extra tungt idag, för att den börjat komma in i systemet. Eller så är jag tillbaka från början

English:
I go through a crisis every time I get into a depression. It's like I get a shock from the realization that it will always be like this. I will continue to have episodes throughout my life. And there is nothing I can do about it.I am currently in a psychiatric ward, having applied to the psychiatrist when I would jump from the balcony. It was as if my body was moving on its own. But managed to break it at the last second. After all, it is a strong warning sign if the body goes on automatic to kill itself.
Now I have been in this department for over a week and had x number of nerve breakdowns and cried and scratch myself really bad. Have also got to start with antidepressants now too. Felt slightly easier to breathe and not so emotionally erupting. Maybe that is why it is extra heavy today, because it started to get into the system. Or I'll be back from the beginning

enklare att dö (easier to die)

Fick precis hem brev via min försäkring jag har. Det står att min man får betalt i fall av dödsfall. Oavsett orsak till mitt dödsfall.
Det här är ju inte bra med planerna jag har. Nu helt plötsligt vart det enklare för mig att dö.

English:

Just got home letter via my insurance I have. It says that my husband gets paid in the event of death. Whatever the cause of my death.

This is not good with the plans I have. Now all of a sudden it was easier for me to die.

Existerar fortfarande (still exists)

Okey. Jag lever fortfarande. Om så bara en minut i taget.
så. Precis gjort ett 12 timmars pass på jobbet, med panikångest och depression. Har dessutom gått 11 tusen steg och har nu blåsor under fötterna. Och innan dess så hade jag redan kliat sönder min fot.
Klapp på axeln till mig att jag fortfarande existerar.

English: 

Okay. I'm still alive. If only one minute at a time.

so. Just made a 12 hour shift at work, with panic anxiety and depression. Has also walked 11,000 steps and now has blisters under my feet. And before that, I had already scratched my foot.

Hit on the shoulder that I still exist.

Räkna pulsen (count the heartbeat)

Igår spenderade jag tid med att räkna * puls. Inte för att jag var orolig. Utan mer att jag försökte hänga kvar vid något som betyder mer än mig själv. Just nu, och i den stunden, så är * mer värd än mig.
Jag smider planer tillsammans med rösterna i huvudet, för hur jag bäst kan ta livet av mig. Jag ska göra det på ett effektivt sätt och fixa lite grejer utan att det blir för mycket jobb efteråt för *. Begravning, att han inte har några skulder att betala av, se till så ambulansen eller så hittar mig innan han gör det, och självklart ett brev där jag förklarar att jag är ledsen över att jag försvann i förväg från honom. Men att jag inte orkade längre.

English: 

Yesterday I spent time counting *'s heart rate. Not because I was worried. No more trying to stick to something that means more than myself. Right now, and at this moment, * is worth more than me.

  I do plans together with the voices in my head, for how I can best kill myself. I'll do it efficiently and fix some stuff without it being too much work afterwards for *. Burial, that he has no debts to pay off, make sure the ambulance or so find me before he does, and of course a letter explaining that I am sorry that I disappeared in advance from him. But that I couldn't cope anymore.

Psykisk oro (pshyciatric agitation)

Jag måste ha något att pilla på hela tiden. Antingen mina naglar som är obefintliga nu och mest blöder.
Eller min virkning, som jag nu har blåsor på fingrarna av. Eller pilla på mina smycken. Eller Så bra gunga fram och tillbaka med kroppen.
Det är en oro som jag inte kan bli av med. Och jag kan inte sluta tänka på att riva upp huden på mig, eller att jag vill bita mig. Jag vill ta knivar och skära skära skära tills det slutar. Tills allting slutar. Tills det slutar göra ont. Tills jag kan andas. Tills det hemska försvinner. Tills jag får en lättnad. Tills jag får lugn.

English: 

I have to have something to peel on all the time. Either my nails that are non-existent now and mostly bleed.

Or my crochet, which I now have blisters on my fingers. Or pill on my jewelry. Or swing back and forth with the body.

It's a concern I can't get rid of. And I can't stop thinking about tearing up my skin, or wanting to bite me. I want to take knives and cut cut cut until it ends. Until everything ends. Until it stops hurting. Until I can breathe. Until the horrible disappears. Until I get a relief. Until I get calm.

Psykiatriakuten (the pshyc ward)

Nu har jag precis varit inskriven på psykakuten. Jag var livrädd. Men Jag var också livrädd för att jag faktiskt skulle lyckas ta livet av mig också.
Jag radade upp knivarna hemma och började fundera på om jag skulle kunna pricka bukaortan och blöda ihjäl. Eller på om jag skulle gå och dränka mig borta vid dammen.
Då insåg jag att jag behövde hjälp. Så jag tog det jag behövde i en väska och åkte. Det tog emot så många gånger på vägen dit och jag var nära på att göra något oerhört farligt, men jag tog mig dit. Och grät hysteriskt när dem skrev in mig på avdelningen.
Fick även sjukskriva mig från jobbet (skyllde på feber som inte gav sig). Jag som hade lovat mig själv att aldrig skriva in mig på en avdelning igen, och ångrade mig många gånger jag var där inne. Men nu när jag blivit utskriven så vill jag egentligen bara skriva in mig igen. Alla mörka tankar pressar mig. Jag har så kraftig ångest att jag har svårt att andas och det gör så ont. Jag vill ta knivar och skära och skära tills det slutar göra ont. Jag vill byta ut den smärtan jag inte kan hantera mot en smärta som jag kan hantera. Men jag ska lugnt sitta här och kämpa emot. Jag kan inte åka in på avdelning igen. Det går inte något mer

English:

Now I have just been enrolled in the psychiatric care. I was terrified. But I was also terrified that I would actually succeed in killing myself too.

I lined up the knives at home and started to wonder if I could prick the abdominal aorta and bleed to death. Or if I should go and drown myself at the pond.

Then I realized that I needed help. So I took what I needed in a bag and went. It took so many times on the way there and I was close to doing something extremely dangerous, but I got there. And cried hysterically as they enrolled me in the pshyc ward.

Also got me sick leave from work (blamed for a fever that didn't went away). I who had promised myself never to enroll in a psych ward  again, and regretted many times I was in there. But now that I've been discharged, I really just want to go back. All dark thoughts push me. I have so much anxiety that I have trouble breathing and it hurts. I want to take knives and cut and cut until it stops hurting. I want to replace the pain I can't handle with a pain I can handle. But I will sit quietly here and fight against. I can't go into the pshyc ward again. There is nothing more i can do. 

Mixad? (Mixed?)

Åååh jag vet inte vart jag ska börja någonstans. Det är så mycket som virvlar omkring i mitt huvud. Jag är nog kanske i en blandepisod, jag känner mig uppåtvarvad men har väldigt mycket ångest och tänker ibland på självmord.
Det är så mycket på jobbet också, och så mycket som händer privat med anfallen, och prat om att vi kanske ska bli fler i familjen snart. (Vilket jag är överlycklig över)
Jag känner mig ärligt talat vilsen vad det gäller jobbet. Känns som om jag inte ens gått en utbildning. Allting är som bortblåst i huvudet känns det som. Men det är bara en overload. Och troligtvis att jag har prestationsångest då jag har majoriteten av ansvaret på jobbet nu, då jag går med två som är nya och som jag får hjälpa en hel del. Och där dom vänder sig till mig med saker. Och jag som redan hade press på mig själv innan från min sida.
Känns bara slm att det ät väldigt mycket som händer nu och jag har fått vatten över huvudet. Har återigen samma känsla som förut; att jag behöver sätta mig och läsa igenom ALLA kursböcker. Och det är skitbra att jag då är i en mixad period och ska vara på jobbet, men inte direkt som att jag kan sjukskriva mig i morgon då det är helg. Får helt enkelt ta en sak i taget, minimalt med intryck (så gott det går) och sömn (vilket jag inte kommer få mycket inatt) och återhämtning. Och eventuellt plugg när jag är ledig.
Och jag blir förvirrad av att läsa min egen text här.....

English: 

Oh yeah I don't know where to start anywhere. It's so much like swirling around in my head. I am probably in a mixed episode, I feel upset but have a lot of anxiety and sometimes think about suicide.

There is so much at work too, and so much is happening privately with the seizures, and talk about maybe we should be more in the family soon. (Which I'm happy about)

I honestly feel lost in the job. Feels like I haven't even attended an education. Everything is as blown away in the head it feels like. But that's just an overload. And probably because I have a performance anxiety because I have the majority of responsibility at work now, when I go with two who are new and who I get to help a lot. And there they turn to me with things. And I who already had pressure on myself before on my part.

It just feels like there's a lot going on now and I've got water over my head. Again have the same feeling as before; that I need to sit down and read through ALL the course books. And it is good that I am then in a mixed period and should be at work, but not immediately as I can take sick leave tomorrow when it is weekend. May simply take one thing at a time, minimal with impressions (as good as possible) and sleep (which I will not get much tonight) and recovery. And possibly study when I'm free.

And I get confused by reading my own text here .....

Uppföljning av anfallen (monitoring the attacks)

Nu har jag fått akutremisser efter att jag varit på akuten fler gånger. Har fått 8 anfall under ca 3 veckor och fått göra en skiktrötgen av hjärnan och nu även EEG, där jag fick ett anfall också.
Jag får svar om ca 2 veckor vad EEG visade. Det känns nervigt, och uppenbarligen hade jag gått och spänt mig över det här och gått på restbatteri för jag sov i ca 17 timmar efteråt.
Min chef är nu också informerad om det här, och jag har sagt som till alla andra att de misstänker att det är epilepsi, och att jag har medicin för det.
Oavsett om det är somatisk epilepsi, eller om det är psykisk epilepsi, så får jag ändå anfall, och det är ingen som behöver veta den bakomliggande orsaken.
Det känns ändå bra på jobbet numera, det känns som om jag kommit in i gänget på arbetet, och som om jag börjar känna mig bra där, trots mina anfall. Och jag hoppas och tror att dem ska förlänga mitt kontrakt där.
Nu ska jag faktiskt ta och sätta mig och plugga lite, och förbättra mitt minne lite grann. 

English: 

Now I have received emergency recitals after I have been to the emergency room several times. Has received 8 seizures for about 3 weeks and has had to make a tomography of the brain and now also EEG, where I got a seizure too.

I get answers about 2 weeks what EEG showed. It feels nervous, and obviously I was tense over this and went on a residual battery because I slept for about 17 hours afterwards.

My boss is now also informed about this, and I have said to everyone else that they suspect it is epilepsy, and that I have medicine for it.

Whether it is somatic epilepsy, or if it is mental epilepsy, I still get seizures, and no one needs to know the underlying cause.

It still feels good at work nowadays, it feels like I have entered the gang at work, and as if I am starting to feel good there, despite my attacks. And I hope and believe that they will extend my contract there.

Now I should actually take and study a bit, and improve my memory a little bit.