Olika stunder av energi varierat med passivitet

Så diffust det är, att helt plötsligt ha energi att orka göra saker, orka engagera sig med det man håller på med. Nästan lite tvångsmässigt beteende. Till att några timmar efter, eller dagen efter inte ha energi för det alls och bara sitta som ett apatiskt spöke och känna den likgiltighet, meniglösheten. 

Otroligt konstigt att känna att det är meningslöst att vara vid liv, från att för några veckor sen vara livrädd för att dö i samband med operationen av gallblåsan. 

Hade en känsla av en närvaro runt mig och tänkte att det är säkert dödsängeln som plågar mig, då känslan av dem här närvaron är ond och obehaglig. 

Och nu kan jag knappt koppla ihop några känslor alls med att jag ska operera mig och att kirurgen är väldigt osäker på om min kropp klarar av det....

Vill jag ens leva? Eller vill jag ens dö?