Jag är sjuk (I'm sick)

Jag är sjuk, och jag behöver ta mediciner, ibland mer och ibland mindre. Men troligtvis hela mitt liv. Pga min sjukdom. Min sjukdom är som alla andra. Den är som epilepsi, eller diabetes... Den kan komma plötsligt och utan förvarning. Det kan hända när jag har en bra dag, jag har sovit bra, ätit bra, inte stressat, varit glad och lycklig under dagen, varit social mm.
Men helt plötsligt slår det till och jag blir golvad. Jag kan inte ens resa mig upp utan ligger bara och gråter. Känner ångesten i mitt bröst. Det är som en glödande klump i bröstkorgen som bara river och smälter sönder mig inifrån. Tårarna rinner nedför kinderna och bränner i ögonen på mig. Jag vill skrika, men mina stämband har glömt hur man göra, och ut kommer bara små stönade ljud. Jag har ingen kontroll på min kropp överhuvudtaget, mina armar vill inte röra sig och benen bär inte. Jag känner myrkrypningar i kroppen, som miljarders myror under huden på mig. Det känns som om mina lungor krymper mer och mer under tiden, jag får inte tillräckligt med luft, det känns som om det tar stopp någonstans på vägen. Hela världen runt mig snurrar, det känns som om jag är på en karusell, snurrar, snurrar, snurrar.
Det här tillståndet som jag beskrev kan komma plötsligt, precis som ett epileptiskt anfall, eller sockerfall hos en diabetiker. Det är en sjukdom som jag måste tänka på även när jag inte har en  "episod", jag måste ständigt hålla den i schack för att klara mig.
Det här är inte heller något jag skämtar om eller överdriver. Så är det. Det kan även komma andra tillstånd i min sjukdom också. Jag tänker dock inte ta upp det här och nu. Jag ville bara informera er om att jag har en sjukdom som är VERKLIG, och jag behöver ta mediciner för att fungera som du, men ibland går det fel ändå.
Så mindervärdera inte mig, eller kalla mig dum i huvudet, eller drama queen... Skulle du göra det med någon som har brutit ett ben? Eller någon som har hjärtfel?

English: 

I am sick, and I need to take medicines, sometimes more and sometimes less. But probably all my life. Because of my illness. My illness is like everyone else. It's like epilepsy, or diabetes ... It can come suddenly and without warning. It may happen when I have a good day, I have slept well, eaten well, not stressed, been happy during the day, been social, etc.

But suddenly it turns out and I get floored. I can not even get up, just lying and crying. Feel the anxiety in my chest. It's like a glowing lump in the chest that just tears and melts me from within. The tears flow down my cheeks and burn in my eyes. I want to scream, but my vocal cords have forgotten how to do, and out comes only small muted sounds. I have no control on my body at all, my arms do not want to move and my legs are not wearing. I feel the tingeling over my body, like billion ants under my skin. It feels like my lungs shrink more and more, I do not get enough air, it feels like it stops somewhere along the way. The whole world around me is spinning, it feels like I'm on a carousel, spinning, spinning, spinning

This condition I described may come suddenly, just like an epileptic seizure, or sugarfall in a diabetic. Its an illness that i need to think about even when i dont have an "episode", i constantly need to have it in check to survive.
This is also not something I'm joking about or exaggerating. That's how it is. There may also be other conditions in my disease as well. However, I do not intend to pick up this and now. I just wanted to inform you that I have a disease that's REAL, and I need to take medicines to work like you, but sometimes it's going wrong though.

So do not discredit me or call me stupid or drama queen ... Would you do it with someone who has broken a leg? Or someone with heart failure?