Barnmorskan

Varit hos barnmorskan idag och satt in en pstav,  då vi varoroliga att min medicin skulle påverka pillerna, som jag tidigare äntligen fick utskrivet (även läkaren är orolig att jag kan bli gravid). Men nu är det gjort.

Och att bli gravid nu är inte optimalt, då studierna och eventuellt jobb är prioritet. 

  Har även varit på samlingsmöte inför praktiken via skolan. 

Är jävligt orolig för hur mitt psyke ska klara av en praktik på minst 36h/vecka. 

Har ju haft svårt med enbart 2 dagar i skolan hittills.

HLR

Idag har vi gjort HLR på dockor i skolan.

Så utmanande, men mycket lärorikt.

Bröllopsinbjudningar

Skickat iväg inbjudningarna till bröllopet nu!

#exalterad

Blodprov i skolan

Idag har vi tagit blodprover på en dockarm och även repeterat blodtryck, provtagningar och liknande.

Jag klarade blodprovet på första försöket! Så stolt!

Studenthälsan

Har varit hos studenthälsan idag och haft möte.

Jag ska hoppa av en kurs i utbildningen, då det blir för mycket ochför hetsigt med både tre kurser och DBT. 

Har även fått tips om hur jag ska göra med mitt minne, fokus och även hantera biverkningarna jag får av medicinerna. Och även att strukturera upp min studietid bättre (i och utanför skolan). 

Har även skaffat tre underbara vänner i klassen,som är lika knäppa som jag :-) 

Läkarsamtal

Var hos min läkare idag och fick höja min dos på olanzapin då jag blir väldigt uppåtvarvad av skolan.

Har en fått en ny medicin, lamictal, som ska motverka depressioner. Få se vad jag får för "roliga"  biverkningar nu då. Då jag kan få ALLT MÖJLIGT.

Börjar det vända nu?

Kom in på utbildningen till undersköterska! Var på första mötet/lektionen idag och det ar redanhögt tempo första dagen.
Äntligen börjar något hända! Äntligen gör jag något med mitt liv (efter att ha varit sjukskriven i 4 år).

Misstankar bekräftade

Mina misstankar var rätt.

Jag var gravid. 

Dock inte längre. Det slutade i ett missfall, även bekräftat av en gynekolog. 

Vi som var så lyckliga, trots oron för medicinfrågan. 

Värsta julafton ever.

Misstankar

Idag har jag varit på mitt första terapi-möte inom DBT.

Det gick bra, var mycket att ta in dock.

I morgon ska jag ta ett gravtest. Skulle fått min mens idag, beräknat på min cykel. Och sista tiden har mina bröstet gjort ont och blivit större, magsmärtor och har seriösa cravings på kött...
Och vart fan är min mens?! 27 dagar utan mens.
Har inte berättat för fästmannen än. Han har varit ganska off sista tiden.

Jobb eller utbildning

Mycket har hänt sen sist. Jag har inte fullt lika mycket ångest. Har knappt ångest alls, om jag inte är ensam.

Jag kanske kan ha möjlighet till ett jobb nu också. En släkting till min fästman behöver extra hjälp på sitt jobb. Men det verkar vara omöjligt att få tag på min handläggare för att följa med på intervju (hon måste följa med för att informera om lönebidrag). 

Om jag inte har chans till jobb så kanske jag kan komma in på en utbildning dom undersköterska till januari i alla fall. 

Och för övrigt så ska DBT-Behabdlingen börja snart också. Känns läskigt, men har nu kämpat för den HR behandlingen i nio år. Antingen har man varit "för sjuk" eller "för frisk" för att få behandlingen.... 

Det som känns läskigt är ju att nu ska man väl börja motarbeta det destruktiva,det som har varit en del av min vardag så länge nu, som HR varit en del av mig. 

PS! Min brudklänning har kommit! Så lycklig! 

Oro

Jag kan nog inte vara mer förälskad i min fästman än vad jag är just nu. Att vi hittade varandra efter lång tids bekantskap. Helt otroligt att i fanns inom räckhåll för varandra så länge.

Jag trodde aldrig det här, och nu planerar vi till och med vårat bröllop! 

Vi bor hemma hos hans föräldrar igen efter att ha bott i andra hand ett tag. 

Kort sagt så brakade allting ihop och jag hamnade i en blandperiod och vi flyttade tillbaka till hans föräldrar när mitt mående inte klarade av en egen lägenhet längre, och all press som fanns runt omkring det. 

Jag har nu regelbundet ätit Olanzapin i en månad nu. Det fick ner mig på jorden igen, även om jag har svårt att hålla balansen mellan svängningarna. Hade inte tagit medicin på över 1 år och klarade mg bra, men förr eller senare så faller man på ett eller annat sätt. Det var bara en tidsfråga. I framtiden så kanske jag kan klara mig igen utan mediciner, men nu måste jag bli stabil. 

Ett annat problem som oroar mig är att jag numera inte längre har något preventivmedel. Barnmorskan och gynekologen vägrar skriva ut något till mig, då dom är rädda för att jag ska få blodpropp (då min mamma haft känningar av det under tiden hon gick på preventivmedel) så nu är dom helt uppjagad på det. Jag har haft olika preventivmedel i flera år och klarat mig fint. Hur tänker dom? 

Även ätit mediciner i flera år som har ökad risk för bloddprop...

Självklart är jag väldigt orolig att jag att jag på något vänster ska bli gravid, även när min medicin nu utsöndrar för mycket hormoner (ungefär som när en kvinna ammar sitt barn, då försätts kroppen i ett icke-fertilt tillstånd), så får hoppas det inte är någon större risk. 

Sen är jag också orolig för socialen, vad skulle dom tycka om att vi inte har en egen bostad (trångbodda här), eller att jag inte har en fast ekonomi för at försörja ett barn. Och det faktum att jag är psykiskt sjuk. Vi har alla hört berättelser om psykiskt sjuka som får sina barn omhändertagna. 

Fästmannen ar ändå sagt att om jag blir gravid så får vi lösa det därifrån. Hatar när han säger så. Vill ju ha en utförlig beskrivning och en planering på allting. 

Jag litar på honom. Men ändå så smyger sig oron på runt barnfrågan. 

Även om jag är överlycklig att min fästman snart blir min man! Och bara min egen! Så smyger sig ångesten på ibland... 

Dom där hemska tankarna som säger att jag ska göra saker mot mig själv. Dom här rösterna som spökar och blir allt mer ihärdiga. 

Jag vill berätta hur dåligt jag mår ibland, men jag vågar inte. Vågar inte berätta hur trasig egentligen jag är...
(och ja, han vet redan om det, vågar nog egentligen inte göra honom besviken eller upprörd över mina ångest-tankar)

Förlovning

Idag förlovade jag mig med min nuvarande fästman.

Jag hade tidigare under året frågat hans föräldrar om tillåtelse att få ta hans hand, och fick godkännande av dom båda. 

Jag passade även på att göra det under skottår, då enligt gammal tradition så är det enda gången en kvinna kan fria till en man. 

  Jag hade tänkt göra en skattkarta till honom med små lappar och sen vi slutet, fråga honom. Men nu var det så att han märkte att jag hade haft "privata samtal" med hans föräldrar och han vägrade släppa det. Så en vecka efter att jag frågat hans föräldrar så kunde jag inte hålla mig längre. Så jag frågade honom helt enkelt, efter mycket tjat från hans sida, när vi låg i sängen tillsammans. 

Han började först gråta när ag frågade honom, och för mig själv tänkte jag att jag hade förstört honom, men när han sade gråten så utbrast han ett högljutt "ja". Vi åkte och skaffade ringarna nästintill på en gång! <3

1 år

Idag firar jag 1 år som självskadefri!

Även 1 år sen jag försökte ta livet av mig. 

Nu firas det med exklusiv glass