Fått både morfin och ketamin vilka jag blivit hög av både på ett mindre trevligt sätt och bara hjälpt ett tag innan jag behövt mer. Och här i Sverige så har man bara Alvedon/Paracetamol, NSAID (voltaren, ipren, treo osv) och Morfin. Och gud förbjude att de skickar hem mig med morfin för man blir lätt beroende av det i små doser och Alvedon hjälper inte och NSAID-preparat riskerar att förgifta mig och/eller förstöra njurarna.
Så efter några timmar av lättad känsla, att jag äntligen skulle få hjälp, till att bli hemskickad med kommentar att jag kan ta NSAID för de har opererat folk med sämre njurvärde än vad jag har, och bara ett "jaha?" ang förgiftning.
Så vart att ringa ambulansen igår, och några timmar på akuten innan smärtan lättade och vart hanterbar.
Min Gallblåsa är tydligen inte akut nog för att de ska engagera sig under sommartid, jag får bara fortsätta ringa ambulans när det blir för jobbigt....
Jag har då sista tiden känt mig väldigt suicidal. Det känns som att jag inte vet när smärtan kommer gå över.... några timmar? Eller blir det några dagar? (Som det faktiskt också varit). Jag förbannar mig själv då och då för att jag slängde mina rakblad i veckan med mitt boendestöd. Har istället blåmärken i höger sida av buken från när jag borrat in naglar, stort blåmärke över undersidan av ena handleden, och diverse nålmärken.
Jag blir ju också väldigt labil psykiskt, då smärta tar överhand och ger mig ångest men också att hjärnan fortsätter psyka mig om att jag vet inte när det kommer ta slut. Detta lidande. Och det faktum att jag är numera på svält-kost då jag inte vågar ge min mage mer att jobba med för att tolfoga att Gallblåsan blir retad och börjar krampa....
No comments:
Post a Comment