Den här veckan lär det inte bli någon operation säger de, då jag hörde av mig för att rent mentalt kunna förbereda mig inför op, då de har många akuta operationer just nu.
Mår illa och får ont rätt vad det är och blodtrycksfall och tung i kroppen.
Hade någon extremt blodtrycksfall härom kvällen. Reste mig från soffan för att gå och hämta knäckebröd att tugga på, hann bara halvvägs innan det flimrar svart framför ögonen och benen vart som spagetti. Satte mig ner på huk för att minska risken att jag ramlar omkull, varav min man kommer och hjälper mig att ställa mig upp. Troligtvis innan blodtrycket hann komma upp igen ordentlig, så förmodligen någon form av syrebrist för det vart svart för mig, som om jag somnat. Och tydligen hade jag börjat fladdra med armarna och försökt komma ur hans grepp, och försökte ta mig förbi honom till balkongen (åt fel håll till köket) och i i badrummet och hade inte ens svarat ord till honom. Tillsist så kvicknadr jag till och fattade absolut inget, och bedömde att det var bäst att gå till sängen, då jag såg allting i någon form av neon-färger och det kändes allmänt defekt att röra på kroppen....
Samma höll på att hända igår igen...
Så försöker hålla kroppen så bra som möjligt så jag klarar av en operation. De klassar mig på ASA-skalan som 3 (av 5) så de ser mig ändå som allvarligt sjuk och hög risk för dåligt mående efter operation. Så man märker att de är nojiga, och jag har försökt bukta med mina katastriftankar och skrivit ut en studie om mikropauser under operation för kirurger. Jag kan inte kontrollera allt som händer och absolut inte börja påpeka för kirurgen hur hen ska göra sitt jobb, så jag har gjort mitt och skrivit ut denna studie som jag ska överlämna i receptionen där, då har jag gjort min del I katastroftankarna. Mer kan jag inte göra just nu....
No comments:
Post a Comment