Jag skulle berätta idag för henne att jag har slutat med medicinerna, och förväntade mig inte en bra reaktion av henne, så det säkraste kortet för mig var att ta med min mamma (så jag hade ett vittne med i rummet i fall läkaren skulle ställa till problem).
Men läkaren höll med mig på alla punkter som jag rabblade upp ang varför jag slutat!
1. Känns som om medicinerna kontrollerar mitt mående, att jag inte har någon som helst kontroll över hur jag mår, och vill inte enbart förlita mig på medicinerna. Tänk om jag skulle hamna någonstans utan mediciner?
2. Det är dyrt med mediciner. Jovisst, det finns högkostnadsskydd i Sverige, men du betalar mer än 2000 kr om året eftersom du hela tiden får rabatter inför varje köp i köps-stegen. Så i slutändan blir det mer än 2000 kr per år. Jag hade tex en månadskostnad om ca 800 kr/månad (och när jag kom upp i 1300 kr i skyddet så fick jag 25% rabatt på varje köp, tills hela skyddet låg på en kostnad av 1600, där vart det ytterligare rabatter. Och så fortsatte det till man kom upp i högkostnadsskyddet.
3. Biverkningar. Biverkningar. Biverkningar (och en del allvarliga. För många för att jag skulle orka räkna upp dom här...)
4. Jag vill inte ta död på ett framtida barn bara för att jag "måste" ta mediciner när jag är gravid. Har fått två döda barn tidigare i mitt liv pga mediciner (som även slog ut mitt preventivmedel). Dessutom vill jag lära mig att hantera mitt mående utan mediciner fram tills vi ska skaffa barn (och under graviditeten, och efter självklart).
Och läkaren höll med mig på precis alla punkter (berättade dock inte om de tidigare döda barnen som jag fått, då jag anser att varken min mamma eller psykiatri läkaren på den här mottagningen har med det att göra). Och hon berättade även hur "stolt" (?) hon är över mig att jag har så pass bra sjukdomsinsikt som jag har och hur bra jag kan hantera mitt mående.
Sen skulle hon skicka remiss till min nya psykiatri, dit vi flyttar.
English:
I was at my psychiatric doctor at a meeting, which I have been waiting for for about 4 months.
I would tell her today that I have stopped the medication, and did not expect a good response from her so the safest card for me was to bring my mother (so I had a witness in the room in case the doctor would make up problem).
But the doctor kept up with me on all the points I was raving about why I stopped!
1. Feels like the medications controls my mood, so i have not control whatsoever, and i dont want to totally rely on the medications. What if i should be stuck somewhere without medications?
2. It is expensive with medicines. Mostly, there is high-cost protection in Sweden, but you pay more than 2000 kr per year because you are always receiving discounts for each purchase in the purchase stages. So in the end it will be more than 2000 kr per year. For example, I had a monthly cost of about 800 kr / month (and when I got up to 1300 in the protection, I received a 25% discount on each purchase until the entire protection was at a cost of 1600, where there were any additional discounts. continued until you got into the high-cost protection.
3. Sideeffects. Sideeeffects. Sideeffects (to many of them for me to be able to line them up here...)
4. I do not want to kill a future child just because I "must" take medicines when I'm pregnant. Have had two dead children earlier in my life because of medications (which even broke my contraceptives). In addition, I want to learn how to handle my mood without medicines before we get childrens (even during a pregnancy and after ofcourse)
And the doctor kept me on just about every point (did not tell about the previous dead children I received, since I do not think neither my mom nor the psychiatrist doctors at this reception have to do that). And she also told me how "proud" she is about me that I have as good a good sense of mind as I have and how well I can handle my mood.
Then she would send a referral to my new psychiatry, where we move.
No comments:
Post a Comment