Utan mediciner (without medicine)

Jag har slutat med mina mediciner, för nästan 3 veckor sen, och då slutade jag med alla mediciner. Rakt av, vilket är riskabelt egentligen, och utan läkares inrådan. Tidigare när jag varit utan mediciner så har inte min psykiatri läkare blivit så glad, men det här är något jag ska ta upp med h*n om en månad. Jag ska dock ta med mig min mamma dit, för att se om läkaren kan bete sig bättre när andra närvarar i rummet. H*n har tidigare haft väldigt nedlåtande ton och ifrågasatt mig när jag kommit med allvarliga förklaringar om mitt mående. Vilket känns oprofessionellt av en överläkare, som dessutom ska vara specialiserad på Affektiv sjukdom.
Jag vet att man kan få rejäla problem, som lättare hjärnskador, av att bli manisk eller deprimerad, men det är OM man blir det. Det är precis det jag försöker undvika genom olika coping metoder.
Jag har trots allt klarat mig tidigare över ett år utan mediciner innan jag vart manisk pga psykisk press och oerhörd stress. Men om jag undviker det då och har bra coping metoder?
Det kan funka.
Nu har jag varit utan mediciner i snart 3 veckor, och den första tiden var jobbig med abstinens och uppåtvarningar, men jag börjar nu få check på det. Så får vi hoppas att det fortsätter såhär.

Utöver det så har jag börjat studer nu igen. Jag är inne på termin två nu. Jag var ju tvungen att hoppa omkring i kurserna tidigare när jag studerade 50 %, men nu är jag uppe i 75 % och det kommer bli 100% i den tredje (och sista) terminen, vilken man också väljer inriktning.

English: 

I have ended my medications, almsot 3 weeks ago, and i stopped with all medicines. Cold turkey, which is really risky, and without my doctors advice. Earlier, when i've been without mediciation my psyciatrists doctor has not been so happy, but this is something i will talk about in a month. However, i will bring my mom there to see if the doctor can behave better when others attend the room. My doctor has previously had very patroizing tone and questioned me when i came up with serious explanations about my mood and feelings. Which feels unprofessional by a consultant whos also specialized in Affective disorder. 

I know you can get serious problmes, such as lighter brain injueries of being manic or derpessed, but that's WHEN you get it. That's exactly what i try to avoid through different coping methods.
In spite of everything, i've been able to manage myself being without mediciner for more than a year before i got manic due to mental preassure and extreme stress. But if i avoid that and have good coping methods? 

It can work.
Now i have been without medication for almost 3 weeks, and the first week (or so) was really hard with abstinence and hyperactivity (hypomanic), but i'm starting to get check on it now. So let's hope it keeps going this good.

Otherwise i have now started the education to assistent nurse, again. I'm in the second semester now. I had to jump around in the courses earlier when i was studying in 50%, but now i'm up in 75% and it will be 100% the third (and last) semester, and that's also when you choose speciality.