Tuesday, January 05, 2016

Bakgrundshistoria 3 (backgroundstory 3)

Jag bytte öven till en psykiatri som jag kände mih bekväm med, och som fixade i ordning mina mediciner till slut, och där jag även fick gå en utredninh som visade på flera diagnoser som jag fick "på papper"
Tyvärr hamnade jag i ett väldigt destruktivt förhållande under den här tiden. Mycket ekonomiskt nederlag, hotelser, manipulation, våldsamheter och sexuella utnyttjande. 
Jag lyckades slita mig fri från detta förhållande och flyttade till en annan stad där jag kunde börja om, där ingen kände mig. 
Dock under det förhållande jag hade så lyckades jag bli gravid två gånger, och fick göra abort då fostren redan var påverkade av min medicinering jag hade. 
  Jag slutade med min medicinering under tiden jag bodde där, på det nya stället. Jag kände att jag vart så förstörd i kropp och själ av medicinera, så jag slutade rakt av utan att rådfråga en läkare om det. Jag hade kvar min psykiatri i Stockholm, och det var lång resväg att ta sig för att träffa en läkare, dessutom sket jag blanka fan i vad dom tyckte i att jag gjorde med mitt liv. 
Så slutade med mediciner och mådde bra (efter att gått igenom en hemsk abstinens). 
Jag träffade även min nuvarande man under den här perioden. Och jag kände mig så otroligt lycklig, och jag kunde prata med honom om ALLT! Vilken befrielse! 
Jag flyttade ihop med honom efter några månader, då boendet strulade till sig. Och allting var frid och fröjd, och vi flyttade till egen lägenhet sen, med en inneboende. Först DÄR pajade mitt mående igen (1 år utan mediciner). Jag hamnade i en blandperiod (mycket ångest, uppåtvarvning,  allting kändes liksom ur fas, allting kändes överväldigande på något sätt, jag hade extremt mycket energi och ångest som jag behövde bli av med, sömnlöshet). 
Jag ringde min psykiatri (som jag nu igen kunde träffa regelbundet) och fick medicin utskrivet som jag skulle börja med samma dag, och sen uppföljningsmöte dagen efter. 
Sen dess har jag varit på mediciner regelbundet (dock olika). Vi fick flytta från vårat boende, då allting vart för mycket för mig.
Och nu är vi tillbaka hos min mans föräldrar.

English: 

I changed my to a psychiatry that I felt comfortable with, and that eventually fixed my medicine, and there I also had an investigation that showed several diagnoses that I got "on paper"
Unfortunately, I ended up in a very destructive relationship during this time. Much financial defeat, treathening, manipulation, violence and sexual exploitation.
I managed to get rid of this relationship and moved to another city where I could start where no one knew me.
However, during that realtioonship I had, I managed to get pregnant twice, and had to abort when the fetuses were already affected by my medication I had.
  I finished my medication while I lived there, in the new place. I felt that I was so destroyed in body and soul of medicine, so I quit straight away without consulting a doctor about it. I had my psychiatry in Stockholm, and it was a long way to get up to meet a doctor, and I also made a shine in what they thought about doing my life.
Then finished medications and felt good (after going through a horrible withdrawal).
I also met my current husband during this period. And I felt so incredibly happy, and I could talk to him about ALL! What liberation!
I moved with him after a few months, when the accommodation sparkled. And everything was peace and joy, and we moved to our own apartment later, with an inhabitant. First, THERE WAS MISSING again (1 year without medicines). I ended up in a mood period (a lot of anxiety, upheaval, everything felt like ur phase, everything felt overwhelming in some way, I had extremely much energy and anxiety that I needed to get rid of, insomnia).
I called my psychiatry (which I could meet again on a regular basis) and got medicine printed as I would start the same day, and then a follow-up meeting the following day.
Since then I have been on medication regularly (though different). We had to move from our accommodation, then everything was too much for me.
And now we're back with my husband's parents.

No comments:

Post a Comment