Där fick jag träffa en rad olika psykologer, kuratorer och läkare som inte trodde det jag berättade om.
Innan BUP byttes ut till Prima - barn och ungdoms psykiatri, så hann en läkare testa antidepressiv medicin på mig, och det resulterade i att jag vart manisk (varken dom eller jag fattade vad som hände).
Innan BUP byttes ut till Prima - barn och ungdoms psykiatri, så hann en läkare testa antidepressiv medicin på mig, och det resulterade i att jag vart manisk (varken dom eller jag fattade vad som hände).
Vart alltså överflyttad till Prima, och där (efter mycket om moment) så diagnostiserades jag Bipolär sjukdom typ 2.
Där började man pröva olika mediciner på mig för att komma fram till en rimlig medicinering. Även där (och i anslutning till) fick vi hjälp i terapi-samtal och övriga instanser.
Senare vart jag överflyttad till vuxen psykiatrin, och det var här det problematiska kom in. Läkarna jag fick tyckte att min sjukdom var så komplicerad att den behövde övermedicineras. Under den tiden bodde jag i ett stödboende, och efter hotelser om att ta bort min ersättning om jag inte tog mediciner, så gick jag motvilligt med på det.
Så personal (som hade hand om mina mediciner) kom alltså till min lägenhet och gav mig mediciner. Under den här tiden fick ju överdos två gånger pga den starka medicinering jag hade.
Under den här tiden var jag även med om ett sexuellt överfall av en vän till mig. Polisen kallade det grovt våldtäktsförsök. Jag hamnade på en psykiatrisk avdelning, då jag vart paranoid och fick för mig att han följde efter mig. Och fick även höra att jag hade akut stressyndrom efter överfallet.
Under den här tiden var jag även med om ett sexuellt överfall av en vän till mig. Polisen kallade det grovt våldtäktsförsök. Jag hamnade på en psykiatrisk avdelning, då jag vart paranoid och fick för mig att han följde efter mig. Och fick även höra att jag hade akut stressyndrom efter överfallet.
Senare fick jagg även en godman som tog hand om min ekonomi, då jag var väldigt vårdslös med pengar, eller inte hade ork att ta hand om räkningar.
Efter mycket bråk vart jag sedan av med min godman, då mina "problem" ordnade upp sig.
English:
However, it took a long time before my mother realized the problem, and finally took me to BUP.
There I met a variety of psychologists, curators and doctors who did not believe what I was telling.
Before BUP was switched to Primary Psychiatry of Primary and Childhood, he saw a doctor trying to test antidepressant medicine on me, which resulted in me being manic (neither they or I did not understand what happened).
Wherever transferred to Prima, and there (after a lot of moments) I diagnosed Bipolar Disorder Type 2.
There, I began to try different medications on me to arrive at a reasonable medication. Even there (and in connection with) we got help in therapy talks and other instances.
Later where I transferred to adult psychiatry, and this was where the problematic came in. The doctors I found felt my illness was so complicated that it needed over medication. During that time I lived in a shelter, and after taking hotels to remove my compensation if I did not take medication, I reluctantly agreed.
So staff (who took care of my medicine) came to my apartment and gave me medicines. During this time, overdose was twice due to the strong medication I had.
During this time I was also involved in a sexual assault by a friend of mine. The police called the serious rape attempt. I ended up in a psychiatric department, when I was paranoid and told me he was following me. And I was also told that I had an acute stress disorder after the assault.
Later, I also got a goodman who took care of my finances, when I was very negligent with money, or was unable to handle bills.
After a lot of trouble, I left my goodman when my "problems" got settled
No comments:
Post a Comment