Okey, så har börjat i arbetsprogram för att se vad jag klarar av rent arbetsmässigt med mina kognitiva svårigheter. Har svårt att göra flera saker samtidigt och måste stanna upp i det jag gör vid distraktionsmoment, men tror det är mer kognitivt svårt efter ECT-behandlingen sommaren 2021, vet att jag var expert på att multitaska när jag gick mig utbildning till undersköterska. Med-studerande kallade mig för Wikipedia ett tag, då jag tom kunde läsa upp hela sidor från kursböckerna, rakt av från minnet och helt korrekt. Eller läsa upp stycken från minnet av forskningsuppsatser som jag läst på internet.
Nu har jag svårt att minnas vecko-ärenden eller ens inloggningar på olika sociala medier eller hemsidor, blir ständigt utelåst från olika konton och måste ha post it lappar med inloggningar vid datorn hemma.
Helt sanslöst, men ja, har en hel del svårigheter som jag fått testa via arbetsprogrammet, är mycket enklare när jag gör något som känns givande och kul och som jag blir engagerad i. Men då har jag istället svårt att släppa uppgiften och gå hem för dagen, jag måste känna någonstans att jag är klar, för att kunna lägga det åt sidan och sen fortsätta nästa dag. Så har blivit många timmar i övertid på programmet och sen har all energi försvunnit för dagen... Nu ska jag leta reda på något ställe där jag kan ha en arbetsprövning, och testa på ett aktuellt arbete någonstans och pröva på detta anpassade sätt.
Jag har fortfarande svårt att accepter att jag måste begränsa mig när det känns som mitt arbete går bra, jag blir inte bara trött i hjärnan och missar saker om jag inte tar paus, jag får blodsockerfall om jag inte håller koll på kosten och faktiskt äter frukost, jag får blodtrycksfall om jag inte reser mig långsamt och står still och låter trycket komma tillbaka och balansera sig när jag står upp, annars så ramlar jag omkull eller att det blir svart framför ögonen och sockerdricka i benen eller spagetti-ben. Har så sjukt svårt att acceptera detta, för det känns bra eller ok, tills det inte göra det längre.
Nu har jag kommit igång med volontärarbete via patientnämnden också som stödperson till patienter på psykiatrisk avdelning. Det här är det jag vill arbeta med, på det här sättet. Ta hand om patienter i social omsorg på detta sättet och inte vara begränsad till att vårda det sjuka på avdelningen, och känna sig handfallen att man inte kan hjälpa med de resurser som finns. Nu är jag som en utsedd kompis till dem, och ska hjälpa dem komma tillbaka till livet utanför sjukhuset.
Nu har jag på riktigt kommit igång med hemsidan också, för socialt utsatta och ensamma individer, där fokus ligger på holistisk hälsa. Har även designat en själv-hjälps-bok också som jag ska publicera och sälja sen. Även små armband och nyckelringar som jag skapar i min hobby-verkstad här hemma :-)
Kan jag gå emot mina destruktiva impulser och beteende efter 13 år som självskadande, genom tro på body-mind-soul systemet och samla mynt (ungefär som någon form av AA eller NA) så kanske andra vill följa på det tåget mot ett friskare liv.
Har även ansökt om att gå utbildning som Hälsocoah och Stresspedagog, samt Svenska och Matematik på grundläggande nivå, för att söka skyddad yrkestitel sen och lägga grund för om jag vill studera vidare till sjuksköterska sen, tillsammans med Hälsocoach och Stresspedagog!
Kommer ha så mycket bra tillvägagångssätt sen som jag kan hjälpa mina klienter över hela Sverige sen, främst då online-verksamhet medan fysiska kurser/träffar i Stockholms-området, tom som konsult för friskvård på företag. Det här känns som en väldigt lovande väg att gå!
Precis innan jul hade jag också min fjärde urinvägsinfektion för år 2024. Fick åter antibiotika efter urinodling, så hade svårt att kissa i 14 dagar innan de ringde och förklarade att det var fullt med bakterier i odlingen efter bara 24 timmar.
Har nu även slutat med mina mini-piller, bara blödde hela tiden och dessutom vart jag som hormonbomb varje gång jag fick blödningar, som varade i ca 27 dagar... Försökte säga till gynekologen att jag testat den förut, för ca 7 år sedan och då gick det inte eftersom jag reagerade med psykisk ohälsa på dessa preventivmedel.
Ska istället testa med ej-hormonella-metoder. Så får vi se hur detta går. Får väl snarare gå i celibat, då mitt urinrör reagerar så fort jag har penetrationssex.
Även om jag varit inne sista tiden på att skaffa ett till barn, dels så får man lättare med stressen om man har flera avkommor, enligt psykolog, för man känner sig mer avslappnad att man har flera barns om tar hand om varandra och även dig sen när du blir äldre. Who would know?
Sen att vi har en plan, vi ska samla ihop pengar, så min make kan vara hemma med mig första tiden efter förlossning, så jag inte blir i en utsatt situation och mår dåligt igen på samma sätt. Han kommer inte bli beviljad ledighet samtidigt som jag är hemma efter kejsarsnitt igen, så vi måste ha en budget att kunna ta av då han säkerligen inte kan få föräldrapenning samtidigt som mig. Vi behöver större boende också, och jag behöver ha någon form av anställning. Och min buk och resten av kroppen måste må optimalt, ärren från gallblåse-operationen måste få läka ifred innan de börjar tänja på sig, diabetes måste vara kontrollerad och samma med njurarna och allt stryk de kommer få hantera med större mängd blod och urin att processa. Dessutom måste jag vara insatt på vänligare läkemedel för min Bipolära sjukdom, kan inte ta läkemedel som påverkar ett foster negativt, och som jag är stabil på innan en graviditet. Så en omfattande och lång planering behövs...
Har också i flera månader fått återkommande episoder av strark bröstsmärta som jag fått hantera med värmepåsar och frysklampar. Värmepåsarna blir så pass varma att man borde kunna laga mat med dem, för de bränner sönder huden på mig och jag får stora blåsor. Och frysklampar kyler ner mig att jag somnar och sen ligger och huttrar under täcke när jag sover.
Varit återkommande ca 28 gånger de senaste två månaderna. Känns inte alls som mina panikångestattacker som vården påstår, och min psykiatriker tror det är något somatiskt som inte har fångats upp när jag gjort varken EKG (de få sekunder den mäter) eller blodtryck osv. Att det kan vara något som startar igång och sen går över, men fortfarande gör ont flera timmar efteråt. Så nästa vecka ska jag både till Urologen och Kardiolog och få göra 24h-EKG och kontroll av mina urinvägar.
Och nu efter nyår, när jag skippade mina långtidsverkande stabiliserare, som gör mig ytterst påverkad, så vart jag hypoman och sov inget på tre dygn, och dessutom var litium så lågt i systemet pga min somatiska hälsa, så hade inget skydd. Nu svänger det både upp och ner, och jag får en del hypersexuell besvär, jag blir väldigt upphetsad och kåt på min kära vän. Han är tyvärr kåt på mig också och skulle inte tveka att ha sex med mig om jag gav honom de signalerna, men han vet också att det skulle orsaka stora problem i mitt förhållande med min man, om jag gick runt och hade sex med min vän så fort min hjärna blir hypersexuell... Och nu verkar jag ju bara få uvi hela tiden när jag har penetrationssex, så det är hopplöst på den fronten, när jag ändå känner att jag får utlopp av starka känslor när jag blir hypersexuell, har dock ALDRIG varit otrogen eller haft riskabelt sexuellt beteende tidigare.