Läkarna skiter på sig 🤦‍♀️

Nu jädrar har ALLA läkare tydligen skitit på sig! Nu helt plötsligt, efter två månader av tjat från mig, så skickas det ut självmant en remiss till njurmedicinska, för nu helt plötsligt kan de inte hantera mina dåliga värden. Och jag behöver inte remiss för att prata med en kurator på njurmedicin.... 

Och nu helt plötsligt ska jag vad jag än gör, INTE ta diklofenak eller likande, för det är STOR risk att mina njurar klaffar ihop här och nu, dels också för att de medicinerna påverkar min litium och höjer koncentrationen så in i norden att jag riskerar förgiftning inom några timmar och sen att den höjda koncentrationen försämras njurarna RADIKALT. Så remiss till smärtklinik, allt som jag försökt tjata om i flera månader..... Eller är det mest så att de flesta läkare inom vården inte tål att en patient berättar viktiga saker? Eller är saker helt osynliga för läkare innan de får upptäcka det själv? 🙄

Allt inom loppet av några tinmar.....🤷‍♀️

Så trött på att bli negligerad och som att min synpunkt inte väger, men lättad på något sätt också att få komma till ställen som har koll på saker

uppskjuten operation (igen)

Jaha då. 

Uppskjuten operation igen..... enligt kirurgerna är det så dåliga värden i mina blodprover att de kommer behövas akuta resurser under operationen och observation efteråt, vilket de inte kan erbjuda då de endast har dag-kirurgi. 

Tredje gången de skjuter upp det nu, så börjar bli förbannad här. Kirurgen förstår min situation och nämner även att jag borde ta annan medicin än Diklofenak för Gallblåsan (vad har jag sagt till 2 olika läkare?) 

De skickar nu semi-akuta remisser till olika sjukhus om att jag ska få komma på operation (hoppas snart).... 

Skicka in några anmälningar till patientnämnden här i Sverige nu 🙃 (Myndighet i Sverige som finns till för klagomål/utredning vid felaktigheter och synpunkter för Patienter) 

Dans och sång

Så mycket energi-utslag. Röra kroppen och känna det in i själen, och brista ut i sång, annars spricker jag. 

När jag känner mig sjunka ner i djupet och känner ångesten klösa i bröstkorgen och gråten tar över hela min existens. Då kan jag oftast uttrycka mig genom sång och dans. 

Oftast blir det känd 80-tals musik. Såg Footloose häromdagen och trots att jag mådde dåligt och spydde upp all mat och vätska jag fått i mig under dagen, så kunde jag ändå känna någonstans i kroppen hur jag rycktes med. 

Om jag blir så pass sjuk som jag har katastroftankar om, då är det nog bara en utväg kvar i sikte och den kan nog bli brutal.